söndag 24 november 2013

We're on a ride to nowhere

- Hur mår du?
- Bra, tack.

Frågan får man ofta. Man ställer den ofta. Oftast samma svar. Om det inte är nån nära som frågar.

På tåget hem från Stockholm i går så satt det en kvinna i medelåldern och jobbade frenetiskt på sin laptop. En lördag alltså och hon var businessklädd. Dyr väska. Dyr kappa. Dyra smycken. Ändå andra klass.

Hon suckade mycket och verkade trött. Det var bara förmiddag och hon skulle ha två presentationer under dagen och kvällen.

Telefonen ringde och hon lät helt uppgiven under samtalet som följde. Hon hade jobbat nästan varje dag sedan januari. Rest till olika städer i Sverige och Europa flera gånger under veckorna och var helt körd i botten.

Efter att hon lagt på fortsatte hon att frenetiskt jobba på sin laptop.

Telefonen ringde igen.

Hon blev en helt annan människa. Nu lät hon superpigg och superpepp. Hur glad och engagerad som helst. Ett kundsamtal och masken åkte fram.

Efter att hon lagt på fortsatte hon att frenetiskt jobba på sin laptop. Och suckade tungt.