onsdag 20 november 2013

I drömmen ser jag de döda

I natt drömde jag att David Hasselhoff kom och hämtade mig i sin limegröna Volvo 240 under en viadukt i Alby. Det var vinter och snön låg lätt på marken.

Jag lade märke till att jag var klädd i svart kostym och i svart vinterrock. Vi var två av 12 bistra män som skulle gravsätta kungen.

Vi utförde vår uppgift under tystnad. Att kungen var död var en hemlighet. En klon skulle ta hans roll i offentligheten. Silvia skulle inget få veta.

Då upptäckte jag att jag även hade på mig mina fantomenstrumpor som är en premie för nya prenumeranter på tidningen. Den som bär dessa strumpor får förmågan att se de döda, precis som om de var vid liv, men minus något oklart.

Jag kunde se hur kungen stod några meter längre bort på kyrkogården bakom en häck. Det såg ut som att han inte förstod vad som hände. Att han inte kunde ta in att det var han som låg där i jorden. Bara en kropp utan något i.

Scenbyte. Så där som i drömmar bara är man någon annanstans. Ett vardagsrum, men inte vilket som helst. Mammas vardagsrum. I soffan låg pappa. Han såg ut som han gjorde när han var frisk. Han pratade med mig om någon vanligt. Kanske om hur mycket mer man kan spela in om man spelar in på longplay med VHS. Pappa, du är ju död, försökte jag med. Han bara fortsatte att mala på utan att lyssna. Som om han fortfarande var vid liv.