onsdag 19 december 2012

Har du en blondin under bordet? Shit telefonförsäljare säger

Igår när jag satt på jobbet och stirrade med en tom blick rakt in i en skärm så ringde en telefonförsäljare mig. Det här är inget sånt "jag hatar telefonförsäljare-inlägg", utan oftast tycker jag man blir schysst bemött. Jag förstår att det finns ett behov och har flera vänner som jobbar/jobbat som det (det är alltid kul att formulera sig så "jag har vänner som är ... ").

Hon ringde från ett företag som har hand om svensk kortsäkerhet (vilket tänker jag inte nämna). Samtalet var något förvirrat.

- Är det direktör Mikael Sol.

- Eh, va?

- Är det direktör Mikael Sol.

- Nä, du har nog ringt fel. Det finns flera som heter som jag i det här landet.

- Men jag har ringt direktör Mikael Sol?

(jag hann tänka efter lite)

- Jag har visserligen enskild firma, men den har inte varit aktiv på länge ... Jag ska lägga ner den.

- Aha, så det är direktör Mikael Sol jag pratar med!

- Det kan man väl säga ...

- Har du båda fötterna på bordet?

- Va?

- En blondin under bordet?

- Va, nä. Verkligen inte!

Alltså, vem säger så till nån man försöker få som kund. Vi lever inte på 50-talet. Jag uppskattar inte att man ska skoja om att direktörer har blondiner som ger dem oralsex, eller vafan skämtet handlade om.

Det tog rätt lång tid innan hon sa att hon ringde från ett kortsäkerhetsföretag.

- Men jag har inte så många kort. Särskilt inte på företaget.

- Vad gör ditt företag då?

- Jag frilansade som illustratör.

- Aha, så det var som en hobby?

- Ehm ... (alltså, har hon telefonförsäljning som hobby???)

- Men ditt jobb nu, är det med ungefär samma sak?

- Mmm ...

- Vet du exakt vart du ska ringa om du blir av med körkortet?

- Nä, polisen?

- Nej, det är fel! Du vet alltså inte?

- Jag har inget körkort. Det är inget jag känner att ...

- Vart tänker du ringa då?

- Ehm ...

- Du har väl fler kort? Bankkort, ID-kort? Vart ringer du om du blir av med dem?

- Banken och ... polisen?

- Nej, det är fel! Du vet alltså inte. Däremot erbjuder vi en tjänst där du bara ringer ett nummer och så löser vi allt på 4 minuter. Bra va?

- Jo, men jag har inte så många kort ... Jag kan nog ringa de samtalen själv.

- Men du vet ju inte vart man ringer.

- Vart ringer man då?

- Olika myndigheter. Och ska du spärra ID-kortet måste du ringa ett företag i London. Det kan ta flera dagar. Visste du att ID-kortet är den viktigaste handlingen man har?

- Nja, men det kan jag föreställa mig ... London alltså ... Skumt för den viktigaste handlingen man har ...

- Har du varit i Italien? Rom? 

- Eh, näää ...

- Har du inte varit i Rom?

- Jag har lite mycket på jobbet just nu ... Men jag är nog inte så intresserad ...

- Är du inte intresserad? Vill du bli av med dina kort eller? Har du hört talas om identitetskapningar? Om du blir av med ditt ID-kort kan nån annan göra saker i ditt namn.

- Jo, men tänk om jag redan blivit av med mitt kort och nån startat en enskild firma i mitt namn och nu pratar du med den bedragaren?

- Vad menar du nu?

- Eh, det var inget ... Jag är inte intresserad.

- Okej, men då får jag önska dig en trevlig dag, Mikael. Hej då.

- Hej hej ...

...........

Det är möjligt att det var en praktisk tjänst. Jag var inne på företagets hemsida, men jag kunde inte hitta vad det kostade. Framförallt gillade jag inte hur jag blev bemött. Man kör inte med sexistisk jargong när man försöker sälja en tjänst. Det är oproffsigt och gör inte samhället till en trevligare plats att leva i.


Så vart ringer man då?



Förlorat eller upphittat pass/nationellt id-kort

Om du förlorat ditt pass eller nationella id-kort ska du anmäla det till Polisen. Ring 114 14 eller besök en polisstation. Det kommer då att spärras.
Ett stöld- eller förlustanmält pass eller nationellt id-kort spärras alltid och uppgifterna lämnas vidare till Schengen Information System, SIS, och Interpol. Gränskontrollmyndigheter runt om i världen kontrollerar resehandlingar mot dessa register vid inresa i länder och därför kan ett upphittat pass eller nationellt id-kort aldrig användas efter det att det spärrats.

Ansök om ett nytt pass eller nationellt id-kort då du gör en förlustanmälan.

Utomlands

Om du förlorar ditt pass eller nationella id-kort utomlands ska du kontakta närmaste svenska ambassad eller konsulat.

Om du får tillbaka passet

Det är lika viktigt att du vänder dig till Polisen om du skulle hitta eller få tillbaka ditt pass eller nationella id-kort så att Polisen kan makulera detta. Har du fått ett nytt pass eller nationellt id-kort är du skyldig att lämna det gamla för makulering. Den gamla resehandlingen ska under inga omständigheter användas.

Förlorat eller stulet körkort eller id-kort

Om du tappat bort eller på annat sätt förlorat ditt körkort anmäler du det till Transportstyrelsen. Stulet körkort måste även polisanmälas.
Om du tappat bort eller på annat sätt förlorat ditt id-kort ska du anmäla förlusten till utfärdaren, som spärrar kortet. Stulet id-kort måste även polisanmälas.

Spärra bankomatkort, betalkort eller kreditkort

Om du behöver spärra bankomatkort, betalkort eller kreditkort vänder du dig till den banken eller kreditinstitutet utfärdande kortet. Anmäl stöld eller förlust av bankomatkort, betalkort eller kreditkort.
Stöld eller förlust av id-handlingar och kontokort

Källa: Polisen






måndag 17 december 2012

Är jag bitterfittans man?

Jag har en kompis som hittade sin drömkille. De var hur kära i varandra som helst, och han var verkligen en fin kille. Feminist och för jämställdhet. De blev gravida och pratade mycket om hur de ville ha det i sitt gemensamma liv.

Sen när barnet hade fötts så bytte han jobb till ett mer prestigefyllt och mer välbetalt arbete. Kruxet var att jobbet fanns i andra änden av landet.

Så han började vara borta i veckorna och hon fick ta hand om barnet själv till största del.
Hon kände sig verkligen lurad på det liv de hade kommit överens om att ha. Han motiverade det med att han tjänade mer pengar och att det därför var bäst för familjen att han fortsatte med sitt jobb.
 
Ungefär samma situation som i boken "Bitterfittan" av Maria Sveland, men andra ord.

Hemsk, tyckte jag, och det sa jag till henne. Jag hoppas att jag inte gör något sånt.

Min partner som definierar sig som kvinna vände sig till mig när vi stod och lagade mat en kväll och sa, "Om vi skaffar barn vill jag att du tar halva föräldraledigheten och går ner till 80% på jobbet de första åren. Du jobbar ju hela tiden."

Jag kände mig genast attackerad och försökte svara undvikande. "Vi får se... Ehm, vem ska då göra mitt jobb, tänkte du?" och "Varför ska det här vara på dina villkor? Jag vill inte att du ska gå ner i tid. Mina föräldrar jobbade heltid båda två och det gick alldeles utmärkt. De hade aldrig semester ihop så att vi barn skulle få så mycket tid som möjligt på landet... Ehm, mamma jobbade visserligen inte heltid, men det var ju för att hon jobbade i stan och hade lång pendling... Så att hon skulle hinna hämta oss från dagis... Pappa jobbade ofta över, men det var för att få in mer pengar till familjen... De var ju tvungna...", och så avslutade jag med, "Jag skulle visserligen kunna rita serier den där extra dagen jag får ledigt i veckan..."

Det hände något med mig när jag sa de där grejerna.

Hon och jag tjänar tillräckligt för att kunna ha barn. Det finns de med betydligt mindre inkomster som klarar det också. Vi har visst råd att gå ner i arbetstid. Det finns andra kompetenta människor som kan göra mitt jobb.

Jag kände bara så väldigt starkt att jag inte ville gå ner i tid. Och om Marvel i USA ringer och säger att de vill ha mig som redaktör så sätter jag mig på första bästa flyg dit.

Det gick några dagar och jag insåg att det där är ju inte alls vad jag vill längre. Det är vad jag ville när jag kanske var 20. Livet har förändrats och med det förutsättningarna.

Jag kan gå ner i tid. Det finns flera andra på mitt jobb som har gjort det. Och jag kan ta halva föräldraledigheten. Det kommer ju finnas en vikarie för mig i så fall.

Jag vill vara en närvarande pappa. En jämställd man. Framförallt vill jag inte att min partner ska känna sig lurad på det liv vi båda faktiskt vill ha tillsammans.

söndag 16 december 2012

Man blir glad


Men de föräldrar som inte har råd att köpa läxhjälp då?

Alltså, när jag växte upp var jag inte den skarpaste i skolan. Jag hade säkert behövt läxhjälp. Men vi hade inte så mycket pengar. När jag behövde nya skor för att de jag hade var trasiga och började bli för små drog jag mig för att berätta det för mina föräldrar, för jag ville inte vara en ekonomisk belastning. Redan som liten tänkte jag så och det har självfallet präglat min relation till pengar och att ha eller inte ha under mitt hela mitt liv.

Det är min övertygelse att det även i dagens Sverige finns barn som har det likadant. De har de svårt i skolan och svårt ekonomiskt hemma. Deras föräldrar ser säkert detta, och oroar ihjäl sig, men hur ska de ha råd att köpa läxhjälp till barnen? Är RUT tillräckligt eller ska resurserna gå till skolorna? 



Som tur var hade jag lärare som hade tid att stödja mig på skoltid. Jag fick gå extralektioner i matte, svenska och idrott tills jag hade kommit ikapp. Det var små klasser, runt 4-5 elever. Lugnt och tryggt. Precis vad jag behövde. Det kändes som en självklarhet att det skulle vara så. Hur ser det ut med den möjligheten idag?


söndag 9 december 2012

FLASH: Blondinbella gifter sig på Statoil

Flera källor inom Blondinbellas "inre krets" har läckt ut följande:

Blondinbella och hennes fästman Odd var ute och tog en sväng med sin Audi Q5 en halvmil utanför ett slott. Då hittade de en fantastisk bensinmack! Enligt de säkra källorna som vill vara anonyma eftersom de vill undvika eventuella repressalier heter macken "Statoil" (vilket låter lite kommenistiskt).

Blondinbella och hennes fästman Odd tvärstannade genast sin Audi Q5, såg varandra djupt i ögonen och sa med enad röst, "Här ska vi gifta oss!" Båda uppges uppleva känslan "längtan".

Bröllopsmiddagen lär ha kocklandslagets vildsvinskorv (nu endast 59 kronor) som huvudrätt. Vännerna har redan provat på denna delikata korv och varit såå nöjda. Snacka om korvfest. MUMS!

Själva vigseln kommer ske inne på Statoils fräscha toaletter. En upplevelse i sig.



Vi här på bloggen önskar det fina paret lycka till med alla förberedelser.


Gifter man sig på Statoil vet man att man får det man betalar för!