onsdag 28 mars 2012

Till minne av Kristiina

När jag var liten kände jag mig väldigt ensam i mitt serieintresse. Det fanns inga forum på Internet då. Jag hade några kompisar som läste Kalle Anka Pocket och köpte lite begagnade Magnum på Skärholmens loppis för att det var nakna brudar i.

Det var nån kollega till mamma som hade berättat för henne att det inne i stan på Kocksgatan fanns ett seriebibliotek. Jag var 17 år och året var 1998. Jag var väldigt blyg, hade dåligt självförtroende, spinkig och finnig. Jag hade inte direkt varit så mycket i stan eftersom jag är uppvuxen i förorten, men på nåt vis samlade jag ihop mod till att åka in dit själv.

Och så steg jag in genom en rätt obetydlig dörr. In i något som såg ut som en lägenhet med olika rum. Rum fyllda av serier. Och så nästan längst in, en märklig UFO-formad utlåningsdisk.

I rummet fanns även du Kristiina.

Det är otroligt ansträngande att skriva det här inlägget. Sedan jag öppnade det där mailet på jobbet i morse om att cancern stulit dig ifrån oss har så många minnen rusat genom min hjärna. Jag har suttit och gråtit vid min arbetsplats samtidigt som jag försökt jobbat undan deadlines med olika serietidningar och serieböcker jag håller på med. Jag kan härleda så mycket i både mitt yrkesliv och i mitt privatliv till dig.

Jag minns serietecknarklubben du lät husera i Serietekets lokaler när det låg i den där knäppa delen av Kulturhuset som är som en rund glasinhängnad. Jag lyckades aldrig lära mig uttala eller stava namnet på klubben, något i stil med Syöttösika. Det sägs att det ska betyda gödgris på finska. Jag vet inte om det var du som kom på namnet, eller om det var en hyllning till dig.
Jag var kanske 20 eller 21 år när jag gick med i Syöttösiska och bland det första jag gjorde var att stå och dela ut vårt fanzine på seriefestivalen i Serieteket. Jag minns inte om det var sista Fanzine heaven eller om det var första Small Press Expo. Vi var i alla fall totalt fyra utställare... Förra året var det väl runt 200?

Många fester har det blivit på Serieteket. Många vernissager och serietecknarmöten, prisutdelningar med mera. Och så klart alla gånger jag lånat serieböcker och aldrig lämnat in dem i tid.
En gång tvingade du mig att gå till en seriebutik och köpa ett nytt album för att jag hade slarvat bort ett jag hade lånat. Det var den rätt värdelösa serien Mercenary. Men det var billigare om jag köpte den istället för att betala straffavgiften. De pengarna skulle dessutom bara gå till kommunen och inte till något nytt album, berättade du.

Det var ett otroligt stolt ögonblick när jag en dag stegade in på Serieteket och såg att min då precis utkomna bok Till alla jag legat med stod i hyllan för snabblån.

Jag vet inte om du tänkte på det när du var med och startade Serieteket och SPX, att det var en plats dit folk inte bara gick för att låna serier som annars var svåra att få tag på i Sverige, utan att det även för många av oss var en plats där vi träffade nya vänner, men även förälskade oss i varandra.

När jag träffade min förra flickvän så jobbade hon på Serieteket. Du såg hur jag tittade på henne och fattade att jag hade något lurt i tankarna. Jag hade kanske inte världens bästa rykte bland tjejer i seriesvängen då, men du och några till var med och pushade för min sak.

Älskade Kristiina, du var en seriemamma och vän till så många av oss. De senaste 14 åren av mitt liv har du funnits där. Det är ett hål i mitt hjärta du lämnar efter dig.


En suddig bild från en suddig natt i St. Petersburg på Knut Larssons utställning under seriefestivalen Boomfest, 2009.

tisdag 13 mars 2012

Det turkiska badet och jag

Jag är på semester i Istanbul. Det är behagligt. Regnar och är kallare än i Malmö. Men skönt att komma bort från jobbet och stressen.

Det Holger sett mest fram emot var att gå på turkiskt bad. Själv är jag rätt ointresserad av badhus. Visst, jag blev medtvingad till Sydpolen några gånger som barn (ett äventyrsbad i Södertälje), men tyckte det var rätt tråkigt och jobbigt.

Jag hade en del skuldkänslor inför det här med det turkiska badet. Holger ville så gärna och jag ville ju inte alls, men jag bestämde mig för att gå med på det för det sista jag vill är att vara en tråkig pojkvän.

Holger bestämde att vi skulle gå dit på onsdag, men så ville han gå dit redan idag för att kolla var det låg. Väl framme kom han på att vi där och då ska in och bada. Jag kände att jag ville veta mer om vad det innebar men gick med på det ändå.

Holger beställde en massage och blev ivägslussad nånstans utan att vi hann avtala om hur vi skulle mötas upp sen. Jag som inte ville ha massage blev inslussad i ett ovalt rum med pelare och kupoltak av en man som knåda min rumpa och körde upp tummen i anus genom handduken jag hade virat runt midjan.

Det var tomt i badrummet, så jag satt där och försökte hålla något slags tidsbegrepp utan någon klocka för att lista ut när det var socialt acceptabelt att dra därifrån.

Jag blev ganska uttråkad för det fanns ingen att snacka med. Jag försökte gå därifrån men blev inschasad igen av ass-groping-mannen.

Mannen tog av mig handduken och hällde kallt vatten över mig. Jag kunde inte riktigt känna det mysiga i detta. Det kändes mest som när jag var liten och mamma tvingade ut mig för att leka med de andra barnen när jag helst ville sitta inne och rita eller läsa serietidningar. Ja, fast med skillnaden att det här inte fanns några andra att hänga med förutom en naken turkisk man som bryskt förgrep sig på mig. Å andra sidan hade jag betalat 300 spänn för detta, så något utöver det vanliga förtjänade jag.

Efter ett litet tag kom en förvirrad liten japan in. Han fick inget finger i röven. Undrar om han hade betalat mer eller mindre än jag.

Vi började snacka med varandra. Hans familj hade dött i Tsunamin förra året, så nu utbildade han sig till jurist med inriktning för försäkringsbolag i Los Angeles.

Sen blev han knådad och då passade jag på att gå ut till entrén där jag satt ett tag och väntade på Holger som tillslut kom ut överlycklig.

Nu tröstäter jag en Magnum-glass och tänker på att en tsunami aldrig stulit något av värde från mig.

måndag 5 mars 2012

Holger och jag har grälat

Jo, det är helt sant. Holger och jag har grälat.

Vi har träffats sedan nån gång i augusti och sen dess har vi grälat två gånger. Båda gångerna under liknande omständigheter.

Första gången var på min födelsedag. Jag ville göra en Hello Kitty-tårta. Det blev gräl inne på Ica Maxi för jag ville köpa två tårtbottnar. En för att göra Hello Kittys huvud och en för att skära ut öronen till Hello Kitty.

Ofta när det blir konflikt mellan människor rör det sig om dålig kommunikation. Det blir missförstånd. Ena eller båda parterna blir rädda och det blir strid.

Holger trodde att jag bara skulle göra en vanlig rund tårta och sen på den rita Hello Kitty med chokladsås.
Jag ville något annat, men lyckades inte förmedla detta till Holgis. Han måste trott att jag var knäpp som ville köpa extra tårtbotten. Men jag stod på mig och fick min vilja igenom.

Vi är inte samma jag och Holger. Vi är olika. Det betyder att vi är lite som X-MEN, vi har våra olika styrkor. Våra olika kunskapsbanker. Holger visste vad tårtan skulle innehålla för att bli god. Hallonsylt, grädde och mosad banan. Jag visste hur den skulle bli vacker. Tillsammans skapade vi den godaste tårta någon i släkten Sol någonsin skådat (förutom sån man kan köpa färdig från ICA Maxi så klart...).

Det var alltså det första grälet.

Andra grälet ägde rum inne på Ica Supermarket i lördags. Vi hade bestämt oss för att göra sushi till middag. Vi var båda perfekt överens om ingredienserna. Rökt gravad lax var en av beståndsdelarna.

När vi stod där vid laxkylen fanns det dock fler än sex laxar i laxasks att välja mellan i olika prisklasser och av olika märken.

Holger ville köpa laxen som kostade 300 kronor kilot och jag ville köpa den som kostade 170 kr kilot. Den ena hade något märke som jag inte minns, och den som jag ville ha var av märket Ica Basic. Ica:s lågprismärke. Nu tjänar varken jag eller Holger särskilt dåligt. Min pappa har lärt mig att alltid kolla kilopriset på varor, så när jag såg att jag kunde göra en bra deal plingade det till i hela min kropp, "Detta är det rimliga valet".

Mitt val innehöll dessutom mer lax i sin förpackning.

Holger tyckte det var för mycket lax att göra sushi på. Jag håller med Holgis till 100%. Det var för mycket lax att göra sushi på för två personer, MEN, det finns alltid ett "men" när jag vill ha rätt, och det är följande:

Holger hade inte räknat med att jag hade räknat ut detta:

1. En del av laxen går till sushin för oss två till middag.

2. Sen skulle vi träffa några av Holgers kompisar för att dricka alkohol och beskåda Andra Chansen. Efter att jag druckit alkohol blir jag: A) Hungrig B) Sugen på fett C) Sugen på salt D) Intresserad av det marina djurlivet

Lax innebär en otroligt bra kombo av A, B, C och D. Alla rätt.

3. Dagen efter att jag druckit alkohol blir jag bakis. Då passar lax väldigt bra eftersom det innehåller B och C. Dessutom skulle vi ut och rida på söndagen och då behövde jag den där extra proteinboosten för att orka. Lax botar även HIV.

Resultat: Vi kompromissade och köpte ICAs lite dyrare egna märke för 230 kr kg. Det blev lax så att det räckte till sushin, plus att det blev en skiva över som jag åt sittandes på golvet i Holgers mörka kök när han låg och sov. Som en hund åt jag. Som en hund.


I denna fotografiska bild kan ni se mängden lax.

Det blev en lyckad middag i alla fall. Roligt att sojan låg i kondomförpackningar. När jag först såg dem tänkte jag, "Oh la la, kanske kommer denna sushimiddag vara av den typen där vi äter från varandras nakna kroppar", men så blev det inte. Vi åt på tallrikar.

Jaja.

Det var vårt andra gräl det. Jag tror vår totala grältid landar på ca 5 minuter, men det har varit 5 väldigt traumatiska minuter. Jag hoppas och tror att vi kommit stärkta ur dessa två konflikter, och att vi i fortsättningen bara handlar på Konsum eller Hemköp.

Vad brukar du och din partner gräla om?