onsdag 22 februari 2012

Min bok på bokrean


Endast 49 spänn på bokus

http://www.bokus.com/cgi-bin/product_search.cgi?search_word=Till+alla+jag+legat+med&language=&ac_used=yes

Fick betyget 4 "A" av 5 möjliga i Amelia, bland annat.

Vad mer, jo utan den hade inte Holger tyckt att jag var intressant så jag har en del att tacka den där jävla boken för.

/Micke

måndag 20 februari 2012

Förenade är män starka

2007 var jag med min Beckmansklass i Japan. Sista dagen på flygplatsen var jag och en klasskamrat dåliga i magen. Vi hade både fobi för offentliga toaletter.

Det var någon timme kvar innan flyget skulle lyfta. Vi var helt öppna med varandra. Så där som bara två män kan vara. Vi sa, "Nej, det här går inte. Vi måste köra. Vi måste göra det. Tillsammans är vi starka".

Vi gick med bestämda steg mot toaletterna och satte oss i båsen bredvid varandra. "Nu pressar vi!" ropade vi till varandra, "OJOJOJ HEEERRRREEEEGUUUUD". Peppen var total. Resultaten slående. Vi klarade det! Fort och effektivt. Som kungar kom vi ut från tronsalen. Redo att flyga över kontinenter.

Vad missar vi i vår stressade vardag? Ett socialt experiment


Ett måste att läsa. Medvetenhet.

----------------------------------------------------------------------

En man satt på en tunnelbanestation i Washington DC. Det var en kall och ruggig januarimorgon. Man kunde höra Bach spelas under 45 minuter.

Eftersom det var under rusningstiden räknade man ut att 110 000 personer passerade stationen. De flesta av dem på väg till arbetet och viktiga politiska möten om hur man ska öka lönsamheten i krig.

Tre minuter passerade och en medelålders man upptäckte att det var nån som onanerade. Han saktade ner sin takt och stannade upp i några sekunder för att sen skynda vidare med sitt hektiska schema.

En minut senare fick onanisten sin första donation. En kvinna slängde lite pengar på honom i förbifarten.

Ytterligare några minuter senare lutade sig någon mot väggen och lyssnade på onanisten, men den mannen tittade på sin klocka och började gå igen. Uppenbarligen var han sen till jobbet.

Den som visade mest uppmärksamhet var en treårig pojke. Hans mamma drog i honom i all hast, men barnet stannade upp för att titta på onanisten. Tillslut drog mamman tillräckligt hårt och barnet började att ta sina första steg i livet. Det var vackert. Samma sak hände med flera andra barn. Alla deras föräldrar, utan undantag, tvingade dem att börja gå.

Under de 45 minuterna onanisten onanerade, var det bara 6 personer som stannade upp och lyssnade ett tag. Runt 20 gav honom pengar, men fortsatte att gå i sin vanliga takt. Han fick ihop 32 dollar. När han hade onanerat klart och tystnaden tog över, var det ingen som märkte det. Ingen applåderade. Han fick inget erkännande.

Ingen visste detta, men onanisten var Josh Wanquer, en av världens mest talangfulla onanister. Han har spelat skinnbanjo på de mest intrikata sätten känt för människan.

Två dagar före hans självbefläckelse i tunnelbanan hade Josh Wanquer sålt för fulla hus i Boston, där en plats i publiken kostar 100 dollar. I Boston är onani betraktat som stor konst.

Det här är en sann historia. Josh Wanquers onanerade inkognito i tunnelbanan var organ-iserat av Washington Post som del av ett socialt experiment om perception, smak och människors prioriteringar. Anslaget var: på en offentlig plats under en opassande tid: Uppfattar vi skönhet? Stannar vi upp och uppskattar den? Känner vi igen talang i en oväntad kontext?

En möjlig lärdom från det här experimentet kan vara:

Om vi inte har utrymme för att stanna upp och beskåda en av världens främste onanister onanera till den bästa musiken någonsin skriven, hur många andra saker går vi miste om då?

tisdag 14 februari 2012

Mitt första husdjur

När jag var ett litet barn hade jag dålig koll på vad det innebar att äga ett husdjur. Min pappa köpte en kanin. Inte den gulliga kaninen med fluffig päls som äter sitt eget bajs och som man bygger små hinder åt för den att hoppa över, utan den utan fluffig päls. Den kaninen som ätit sin sista avföring och som nu istället för att bo i en bur av hönsnät spenderade efterlivet i vår frys. Ja, en kanin till för att ätas. En som barn aldrig lekt med.

Men så sa min pappa, "Micke, det där är nu din kanin. Den finns där för dig att sörja och älska. Ända till på lördag då vi får middagsgäster". Jag fick ta ut kaninen ur frysen under korta stunder och höll i den som om den vore en ömtålig bebis. Sen bad jag mamma hjälpa mig att ringa en kompis som kom över för att titta på min kanin. Han fattade inte grejen.

När lördagen kom fick jag äta varmkorv istället.

torsdag 9 februari 2012

Mikael Sol: Självklart ska vi jobba till 75! Lata jävlar!

JOBBA TILL 75? Jag kommer att jobba tills jag dör på fabriksgolvet. Jag förstår inte varför jag skulle sluta jobba vid 65. Jag liksom typ andra i min generation pensionssparar inte ens, eller är med i facket. Hey, jag har inte ens hemförsäkring. Hallå, mitt hus har ju inte brunnit ner! Jag pensionssparar inte eftersom jag tror på att jag hittar andra försörjningsmöjligheter när jag blir gammal. Kanske som blöjtestarkonsult åt Carema. Jag är jättebra på att gå flera dagar utan att byta blöja. Kunde Gandalf jobba när han var gammal så kan jag. Han bevisade att livet inte alls är som i sossarnas sjuka sagor. För mig som arbetsgivare är det självklart att det inte är hållbart att människor ska vara pensionerade de sista fyra åren av livet, skriver Mikael Sol, känd för sin blogg Mikael Sol.

Genom att följa bloggar har jag förstått att många som hatar vårt fina land är upprörda över tanken att de ska jobba tills de är 75 år. Men för mig som jobbat sedan jag var 5 år i Kinas Apple-fabriker och själv varit arbetsgivare sedan jag kom i puberteten är det självklart att det inte är hållbart att människor ska vara pensionerade de sista fyra åren i livet. De ska ju ändå dö i sin ensamhet liksom.

Ett av de motargument jag hört är att det finns folk med tunga arbeten som inte klarar av att jobba tills de fyller 75. Men tanken är inte att man ska ha samma yrke från att man är 6 år till 74. Kanske man är barnprostituerad i början av karriären, men när kroppen inte pallar de sexuella övergreppen längre börjar man sälja sina yngre syskon och vid 60 kanske man blir konsult. Vilket jobb man har ska påverkas av var män befinner sig i ens underliv.

Just eftersom vi kommer att arbeta längre är det viktigt att välja en karriär som känns kul. Du kanske precis som jag tycker att sprit är kul? Bli alkoholist! Förr var det föräldrarnas klasstillhörighet som avgjorde var man hamnade på samhällsstegen och man hade svårt att byta klass. Nu när klyftorna mellan fattig och rik ökar lavinartat är det allt fler som ser sin karriär som en investering i hur man vill att ens liv ska se ut. Man ska välja yrke för sin egen skull. I framtiden kommer anställningen heller inte vara att man ska jobba 9-5. Istället kommer ens jobb allt mer bli ens livsstil. Det finns ingen tidsgräns för när arbetet ska pågå. En vanlig arbetsdag bör kanske ligga på 20 timmar sju dagar i veckan. Bara lata människor behöver sova mer än en kvart. Kolla in mig som exempel. Jag sover ca 10 minuter per natt och det gör att jag helt tappat verklighetsförankringen. Oj, nu när jag tänker efter borde alla rida till sina jobb på rosa fluffiga enhörningar.

Jag kommer att jobba tills jag dör. Igår dog jag lite när jag såg en sjukt snygg väska från Gucci. Asså guuuu va den va fin! Alla kan ha en sån väska, tycker jag.

Jag förstår inte varför jag skulle sluta jobba vid 65. Nu är klockan 19.47 och jag är inte det minsta trött. Amfetamin har den inverkan! Jag liksom andra i min generation pensionssparar inte ens. Jag pensionssparar inte eftersom jag tror på att jag hittar andra försörjningsmöjligheter när jag blir gammal. Jag kan jobba när jag är gammal eftersom jag är scientolog och därför aldrig kan bli sjuk. Varför finns ens ordet "gammal"? Det är ju bara en omskrivning för LAT och OTACKSAM!

Det är dags att vakna upp och lukta på frappen. Vad är det för liv att gå till jobbet med en känsla av tvång varje dag, när man kan göra det ändå tills man är 75? Börja lida redan idag istället! Det handlar om ens inställning till livet. Ditt jobb är en livsstil. Våga byt jobb. Är du lokalvårdare? Bli VD på Ericsson. De har ett jättebra bonusprogram som jag kan rekommendera! Våga utbilda dig till bloggare. Jag erbjuder bloggkurser i hur du lägger upp Dagens outfitt, bloggar om utlandsresor och hur du skriver inlägg som handlar om absolut ingenting på så många tecken som möjligt. Satsa på förändring nu, istället för att räkna dagarna tills du blir 65. Färga håret i panda-urin om du har lust! Köp ett diamanthalsband bara för att du är värd det! Allt är möjligt!

Jobb ska behöva vara en börda. Därför är jag entreprenör! Jag tycker synd om den som har rätt till semester 5 veckor per år för att lata sig. Hitta istället ett yrke där du får jobba hela tiden. Ett där du får ordentligt med kuk från överheten!

Sen kommer det självklart alltid att finnas folk som inte kan jobba när de är 75. Sånt kan ske. Asså de kanske får cancer och dör. Men om fler jobbar kan de ta hand om de sjuka jävlar som inte kan jobba. Det är exempelvis därför det är så bra att vi skär ner inom vården!

Min mormor och hennes vänner är alla döda, men jag lovar att om de bara hade levt hade de varit pigga och velat jobba. Min mormor blev ensamstående ganska tidigt eftersom morfar dog 55 år gammal så hon slet för att försörja sina tre döttrar och de fick i sin tur börja jobba tidigt för att få allt att gå ihop. Hon hade så mycket kunskap från livets hårda skola att hon skulle kunna hjälpa andra som haft det tungt. Bara hon hade levt nu, 100 år gammal. Men det finns en åldersdiskriminering som gör att man inte vill anställa äldre personer för att man tänker att de ska gå i pension. Själv har jag inga äldre personer anställda i mina bolag. Vi måste komma tillrätta med åldersdiskriminering så att kompetensen de äldre sitter på inte försvinner. Exempelvis borde vi beslagta deras hjärnor vid 75 år och förvara dem i burkar som vi sen i framtiden när tekniken finns kan gröpa information ur.

Det är svårt att se framför mig vem jag är vid 75 års ålder. Kanske har jag expanderat till två bloggar då. Förhoppningsvis är jag pigg och frisk och helt sönderplastikopererad - mer maskin än människa, som Darth Vader. Då kan jag också arbeta som mentor för yngre sither. Det finns ju alltid en mästare och en lärjunge på den Mörka sidan av Kraften.

Det är viktigt att tjäna pengar på andra så att man själv kan leva fritt. Men skippa tänket att man ska spara nu för att leva sen, den inställningen måste bort. Ta ut alla dina pengar från banken. Det kommer de uppskatta! De som sparar hela livet för att ha till pensionen gör ett misstag. Pengarna kommer samhällsledarna ha fifflat bort långt innan dess. Skulle man istället använda pengarna idag, investera i sig själv, tex med schysst fejkhår eftersom ens eget fallit av efter allt överarbetande, skulle man istället kunna höja sin inkomst. Snygga människor tjänar mer! Sälj dig med ett botoxleende, vännen!

Mikael Sol, chefredaktör EgoEgo och företagare

måndag 6 februari 2012

69 är ingen ålder

Förra året glömde jag faktiskt att ringa pappa på hans födelsedag. Jag var kanske upptagen med att bråka eller vara sams med mitt ex. Det var mycket sånt då. Jag tänkte att han kommer ju ändå fylla år många gånger till. Varken han eller jag var särskilt intresserade av våra födelsedagar.

Mamma ringde mig dagen efter och påpekade att jag inte hade ringt. Hon sa även att pappa hastigt hade blivit väldigt sjuk. Jag tänkte att hon menade att han kanske blivit förkyld. Hon bad mig även att gå till Apoteket för att köpa näringsdrycker som han hade blivit ordinerad av en dietist. Han hade nämligen i ett års tid haft magproblem och magrat väldigt mycket.

Jag minns att det var en vacker dag. Solen sken och snön låg gnistrande som en designad matta över Telefonplan, där mitt närmsta apotek då låg. Jag tänkte att det skulle bli bra med näringsdryckerna så att han tjockade på sig.

Idag på hans födelsedag kunde jag inte ringa honom. Jag ringde mamma istället och hon hörde direkt att jag hade gråtit. Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga. Eller vad jag ska göra med den här kvällen. Borde jag ha på mig kostym?

Jag tände ett ljus och öppnade en folköl. Min pappa hade aldrig kostym.