tisdag 14 februari 2012

Mitt första husdjur

När jag var ett litet barn hade jag dålig koll på vad det innebar att äga ett husdjur. Min pappa köpte en kanin. Inte den gulliga kaninen med fluffig päls som äter sitt eget bajs och som man bygger små hinder åt för den att hoppa över, utan den utan fluffig päls. Den kaninen som ätit sin sista avföring och som nu istället för att bo i en bur av hönsnät spenderade efterlivet i vår frys. Ja, en kanin till för att ätas. En som barn aldrig lekt med.

Men så sa min pappa, "Micke, det där är nu din kanin. Den finns där för dig att sörja och älska. Ända till på lördag då vi får middagsgäster". Jag fick ta ut kaninen ur frysen under korta stunder och höll i den som om den vore en ömtålig bebis. Sen bad jag mamma hjälpa mig att ringa en kompis som kom över för att titta på min kanin. Han fattade inte grejen.

När lördagen kom fick jag äta varmkorv istället.