söndag 27 november 2011

Min älskade scanner

När jag fyllde 18 år åkte jag med mamma och pappa i vår Volvo 240 till Onoff i Fittja. Jag hade önskat mig en skanner för att kunna skanna in mina egna serier och teckningar. Det här var 1999 och den där skannern kostade 3000 spänn. Jag fick argumentera länge med pappa om hur viktig den var för mig. Att jag tillslut faktiskt fick den fattade jag inte riktigt. Den var den dyraste grejen jag någonsin fått.

De där 3000 kronorna har jag tjänat in många gånger om. Min kära Snapscan 1212u från Agfa har jag fortfarande kvar och den används ofta. Den är seg som fan och det tar en orimlig lång tid att skanna in en helsida, men jag trivs så bra med programvaran så jag drar mig från att köpa en ny.

Egentligen borde jag ha en A3-skanner från Epson men jag vågar inte tänka på vad de kostar, plus att jag ju försöker bli mer och mer digital från scratch.

Skannern är förresten jävligt ful i den där transparenta gröna plasten. Nästan all teknologi skulle se ut så där i slutet av 90-talet, för Apples Mac:ar såg ut så. Hade en Nintendo 64 i liknande plast. Fy fan.

Men man kan vara kär i fula tröga skanners. Det går hur bra som helst.

lördag 26 november 2011

Ett obehagligt uppvaknande

Jag satt och ritade hela dagen på en seriesida på min nyinköpta Cintiq. Det är en sån där skärm man kan rita på med en specialpenna.

Så här ser det alltså ut när man ritar i framtiden och framtiden är nu. Det enda som saknas är flygande bilar, sen har vi allt vi behöver. Eller jag vill ju att det ska vara som i Blade Runner där allt förvandlats till ett enda stort china town. Det är ball.

Här är en suddig förhandstitt på vad jag håller på med. Den blir nog helt klar i morgon. Manuset är väldigt skruvat och handlar mycket om ordvitsar och LoL-cats. Ni som läser PC Gamer känner säkert igen huvudfiguren.

Runt 18.30-snåret blev jag redigt sömnig så jag la mig på sängen för att vila lite. Jag däckade nog ganska omedelbart.

Jag drömde lite halvjobbiga mardrömmar. Tror det var för att jag somnade med kläderna på så det blev för varmt under täcket. Jag drömde att jag mötte Ricky Gervais som gav mig en biljett. Den skulle ta mig till verkligheten, sa han. Jag tog den och öppnade mina ögon.

Vad jag såg var följande:

Ja, det är ju den vanliga synen från min säng, men det obehagliga var att jag inte kunde röra på mig. Jag var helt paralyserad. Jag blundade och då kände jag hur jag kunde röra på armarna.

När jag öppnade ögon igen låg jag kvar i samma paralyserade tillstånd som innan jag blundade.

Jag blundade igen och vände då på mig i sängen 180 grader. När jag öppnade ögonen låg jag kvar som innan.

Jag blundade återigen och gick då upp ur sängen fram till ritbordet och kände på stolen, men när jag öppnade ögonen låg jag i sängen precis som innan. Jag började bli riktigt orolig för det var sjukt obehagligt. Tänk om jag hade hamnat i nån slags skum koma eller blivit förlamad?

Tillslut ryckte handen till och jag flög upp ur sängen. What is the Matrix liksom.

Nu ska jag äta ägg.

tisdag 22 november 2011

När Kvack mullrade genom din mage

Jag minns hur jag och min lillasyster som små små barn om kvällarna låg mot ditt tjocka håriga bröst medan du läste Kalle Anka för oss. Hur det mullrade och brummade om hela din kropp.

För mig kommer alltid Kalle ha en djup basröst, lite trött efter en dag på däckverkstan och en kväll med springiga barn.

onsdag 16 november 2011

Lär dig skriva en bra presentation på dejtingsajten

Jag har fått en del förfrågningar efter förra inlägget från folk som är nyfnikna på hur min presentationstext på dejtingsajten ser ut, så here goes:

..............................................................................

Tja ba

Jag är nyinflyttad till Malmoe och hittar typ ingenstans.

Men det är kul. Jag trivs redan. Småstadslivet passar mig på nåt vis.

Ja, annars så gillar jag sånt som andra snubbar gillar, fast kanske inte riktigt på samma sätt.

Jag är feminist och försöker leva som jag lär så gott det går.

Jag jobbar som projektledare ute i hamnen, kan man säga. Är även serietecknare och illustratör även om det gått och blivit mer av en fritidssyssla.

Skulle vilja hävda att jag är rätt rolig och dessutom snyggare i verkligheten än på foto.

Planen är väl att hitta nån här i Malmö att om typ 5 år att skaffa barn med och fostra dessa barn till coola astronauter som försvarar Jorden från angripande aliens. Nu kanske jag skrev för mycket, men hey, det är väl inget fel på foliehattar?

..............................................................................

Vi kan ju ta och analysera lite hur jag har tänkt med den:

Tja ba

Jag börjar med att hälsa lite töntigt, men samtidigt inte på ett formellt sätt. Redan här etableras en avslappnad stämning. Inget högtravande fåneri som "Goddag fröken".

Jag är nyinflyttad till Malmoe och hittar typ ingenstans.

Ett samtalsämne på direkten. Jag är ny i stan och det betyder att du som tjej kan vara min guide. Eller så är du också nyinflyttad och då kan vi upptäcka staden tillsammans (nu är jag inte så nyinflyttad längre, men den här presentationen är gammal. Jag är inte längre aktiv på någon dejtingsajt).

Men det är kul. Jag trivs redan. Småstadslivet passar mig på nåt vis.

En skämtsam diss av Malmö som får folk att reagera. Det här är en krok de kan skriva, "Vadå, Malmö är faktiskt Sveriges tredje största stad". Den har även funktionen att den hintar om att jag kommer från en större stad än Malmö. Men vilken? Göteborg eller Stockholm? Kanske någon stad utomlands. "Var kommer du ifrån?", är frågan jag fiskar efter.

Ja, annars så gillar jag sånt som andra snubbar gillar, fast kanske inte riktigt på samma sätt.

Okej, men vad är det snubbar gillar egentligen? Sport? Krig? Våldtäkt? Ett halvmysterium.

Jag är feminist och försöker leva som jag lär så gott det går.

Den här meningen säger dels att jag är en "schysst kille", men den är även där för att jag bara vill träffa tjejer som är feminister. De är målgruppen. Folk som inte är feminister är oftast rätt korkade.

Jag jobbar som projektledare ute i hamnen, kan man säga. Är även serietecknare och illustratör även om det gått och blivit mer av en fritidssyssla.

Jag har alltså ett jobb. Här dödar jag frågan man kan få om man pluggar eller jobbar, men samtidigt jobbar jag med något så vagt som "projektledare". Vad fan är det för något egentligen? Jag anger "hamnen" som område, men vilken hamn? Jobbar jag med spedition???
"Serietecknare och illustratör" är en markör som säger att jag är kreativ. En viss typ av människor, de jag vill attrahera, gillar sånt. Men är jag publicerad nånstans? Vilken typ av illustrationer gör jag? "Kan man få se något?" Såna frågor har dykt upp senare i mailkonversationer. Plus att andra som tecknar kan visa upp vad de gör för mig
.

Men när jag får frågan om vad jag gör för serier svara jag svävande. Jag vill inte dra till med vad jag har gjort, utan vill helst vara anonym. Svarar jag på ett mail kanske jag avslutar med ett "M". Bestäms det att vi ska ses kommer de få mitt mobilnummer och om de är halvbra på sina stalkingskills kollar de upp numret på eniro och då får de mitt namn därifrån. Sen kan de googla loss. Förvånansvärt få gör det här. Det är det första jag gör när jag får ett nummer.


Saken är den att jag får en hel del ragg från bloggen. Här vet ni redan vem jag är och vill jag träffa någon som känner till en massa om mig väljer jag så klart er i första hand. Men det finns en baksida med den typen av dejting via bloggen. Jag hamnar i ett läge där jag träffar någon på ojämlika villkor. Du vet en massa om mig, men jag vet i princip inget om dig. Det blir svårt för mig att berätta något nytt liksom.

Därför föredrar jag att träffa folk från twitter. Där är det mer på lika villkor. Jag kan läsa igenom alla dina tweets och kanske har du också en blogg. Senaste året har jag nästan uteslutande träffat twittercheyer och även om ingen blivit min flickvän så skulle jag vilja påstå att jag blivit vän med nästan alla. Det är jag väldigt glad för.

Lite lång utläggning nu, så tillbaka till presentationen.


Skulle vilja hävda att jag är rätt rolig och dessutom snyggare i verkligheten än på foto.

Lite blygsamt om att jag är kul och så hävdar jag att jag ser bättre ut än på fotona. Många har dåligt självförtroende och försöker därför ha så snygga bilder på sig själv som möjligt, eller bilder som egentligen döljer hur de ser ut. Dålig taktik. Det är mycket bättre att ha bilder där du inte är riktigt så snygg som IRL. Jag återkommer om varför.

Planen är väl att hitta nån här i Malmö att om typ 5 år att skaffa barn med och fostra dessa barn till coola astronauter som försvarar Jorden från angripande aliens. Nu kanske jag skrev för mycket, men hey, det är väl inget fel på foliehattar?

Det här är då tänkt som uppföljningen på påståendet om att jag är "rätt rolig". Samtidigt berättar jag om att jag kan tänka mig att skaffa barn, alltså att jag är seriös och inte ute efter att bara ligga runt. Jag vill dessutom att mina barn så bli nåt i livet...

Det jag tycker är viktigt med en presentation är att den sätter en stämning för hur man är som person, och att den har en del grejer hon som läser den kan hooka på. Presentationen får inte heller vara för lång för då kommer många låta bli att läsa.

Till presentationen har jag den här gulliga bilden på mig.



Här ser vi klart och tydligt att jag är en rutig skjorta-kille. Bilden är tydligt upplyst och jag ser snäll ut. Vissa tjejer kanske vill ha nån som ser hård och farlig ut, men poängen är inte att attrahera alla tjejer som finns på sajten, utan endast de som man själv skulle passa med. Jag har även påstått att jag är snyggare än det där fotot så det lovar ju en del. Grrrr.

Vad är då poängen med att ha ett foto där man inte är som absolut snyggast? Jo, det är för att när man väl träffar en person för första gången kommer den få ett positivt första intryck. Om man kommer dit och är fulare blir personen besviken. Man hamnar genast lite back då.

Det här rör även ljug om ålder. Det är dålig taktik för förr eller senare kommer sanningen fram och hur genant är inte det? Plus din oro för att bli avslöjad. Låt bli att ljug helt enkelt. Det är inte så svårt egentligen.

Allt det här är alltså till för att göra det enkelt för andra att ta kontakt med dig. Jag undviker helst att vara den som tar första kontakten. För att bli upptäckt kan man gå in på en tjejs profil för de flesta dejtingsajter har en funktion som visar vilka besökare man haft. Det är vanligt att man kollar upp vilka ens besökare är.

Så, där har ni mina tips. Missbruka dem inte, utan skriv en egen presentation som handlar om vem du är på ditt sätt. Jag har en kompis som använt min presentation rakt av, och visst, det ger honom en del framgång, men det blir ändå problem i längden eftersom det bryter mot regeln "ljug ej motherfucker"!

tisdag 15 november 2011

De värsta dejtmailen jag fått!

Idag ramlade jag in på bloggen Worst of - Dejtmejl. Det var rätt kul läsning, så jag tänkte dela med mig av några av de dejtmail jag fick under den tiden jag var sexuellt aktiv på en dejtingsajt
(numera dejtar jag en annan bloggare, så butiken är stängd för övriga intressenter. Sorry girls and boys).

Hursomhelst så är min taktik på den här typen av sidor att aldrig själv ta första kontakten. Tjejer får skriva till mig om de vill det och då svarar jag ifall jag blir intresserad. Det är alltså på deras initiativ. Ett feministiskt initiativ.

Här nedan kommer några såna "första-mail" jag fått.

...................................................................

Ämne: Men!

Det var väl för typiskt att du bor i Malmö! Du verkar ju jättetrevlig. Nåja.

/Kvinna 26

...................................................................

Ämne:

Den sista bilden då? Vart är den ifrån då? Man hade kunnat tro att det var en gissningslek!

/Kvinna 27

(Kommentar om ett foto i mitt galleri där jag står med en palm i Indien)
...................................................................

Ämne: hm.

mikael sol på en datingsida alltså. jag trodde du var omgiven av brudar, alltid!

/Kvinna 26

(Jag har inte skrivit ut mitt namn eller så eftersom jag inte vill bli dömd efter bloggen eller min bok, men ibland känner folk igen mig på fotona.)

...................................................................

Ämne: diss mot Malmö

Hej!
Tycker att det är lite taskigt av dig att kalla Malmö för småstad :( Malmö har t ex 41 mil cykelvägar. Och en (1) st skyskrapa. Två arenor för sport och evenemang. Hela 3 konstmuseum. 10 stadsdelar, ja listan kan göras lång....
Skoja, du var min första 100% match och ser trevlig ut, ville bara ha en anledning att skriva till dig :)

/Kvinna 26

...................................................................

Ämne: Hej

Jag kan visa dig Malmös finaste guldkorn!

/Kvinna 25

(Ämnet Hej är ju väldigt originellt... )

...................................................................

Ämne:
Alltså heja dej! Du verkar vara en schysst snubbe, verkligen.
Du är ju alldeles för gammal för mig och jag är alldeles för ung för dej men en komplimang gör ingenting tänker jag.

/Kvinna 19
...................................................................

Ämne:

haha - jag vet inte om det är så många Malmöbor som blir så begeistrade över att du kallar livet i Malmö för "småstadsliv" ;-) men det beror ju helt vad man kommer från! Bra att du har planerat framtiden för dina barn för övrigt, slipper de all "vad ska jag bli när jag blir stor - funderingar" ;-)

Ha en skön kväll!

/Kvinna 25
...................................................................

Ämne:

Tja! Fin bild. Varifrån flyttade du och varför Malmö?

/Kvinna 29

...................................................................

Ämne: Fin presentation!

Kanske du hittar vägen till Kristianstad ;)

/Kvinna 28

...................................................................

Ämne: folie

Hej!
Jag har folie hemma om du vill öva på att göra några foliehattar?

Jag har redan en unge som vi kan prova på också:)

kram

/Kvinna 30

...................................................................

Ämne: Halloj!

/Kvinna 31

(Less is more, så att säga...)
...................................................................

Ämne:

Läget då?

/Kvinna 34

...................................................................

Ämne:

hej! utifrån din presentation litar jag på ditt omdöme. har du några dos and donlts på lager när det gäller hur man ska ta sig an malmö?

/Kvinna 26

...................................................................

Ämne:

Fin presentation!
Jag ger dig gärna en guidad tur i Malmö, men vet inte om jag kan ställa upp på det där med austronautungarna ;)

/Kvinna 31

...................................................................

Ämne:
Nä foliehattar är inte fel..man måste ju kunna drömma!

Kanske nästan lika nyinflyttad som du..men börjar hitta. Det är fint att strosa över halva staden på kvällarna..finns hur mkt smultronställen som helst.

Måste också nämna att du redan ser grymt bra ut på kort..fast det kan ju vara bra att klargöra :)

/Kvinna 27

...................................................................


Ämne: hej.

god kväll :)

är malmö en småstad? jaa jo om man jämför med sthlm så..

på din första bild, är det en tatuering med spiderman lr teckning?

vad gillar du mest med malmö?

/Kvinna 27

...................................................................


Ämne:

Hej!
Vilken härlig presentation, jag blev nyfiken!
Hör av dig om du vill prata.

/Kvinna 35

...................................................................

Ämne:

Wow, du har varit i S:t Petersburg. Dit har jag alltid velat åka ... men jag har aldrig gjort det.

Nyinflyttad i Malmö? Var kommer du ifrån??

/Kvinna 29

...................................................................


Ämne: Hej =)

Blev varnad av Happy Panncake att jag inte är vad du söker egentligen och att vara extra ödmjuk! Jag gör väl ett försök och säger hej!

Var gillar du att dricka ditt kaffe/te/öl i Malmö? Hur länge har du bott här?

/Kvinna 24

(Varningen berodde alltså på att hon var yngre än den åldern jag satt som gräns.)

...................................................................

Ämne:

Du verkar lite störd. Fast på ett bra sätt. Normala människor är så tråkiga.

/Kvinna 30

(Henne gick jag faktiskt på en dejt med. Vi pratade i åtta timmar. Det var sjukt kul, men sen skaffade hon hundvalp. Den var mycket sötare än jag.)

...................................................................

Ämne:

Jag önskar dej god jaktycka och hoppas innerligt att du hittar någon att skaffa astronauter med, vi behöver inte fler aliens än det redan finns här ;)

Cykla inte vilse i din nya stad, eller gör det och hitta nått skoj, det kan funka också!

/Kvinna 28

...................................................................

Ämne:

Jag tror också du är snyggare i verkligheten än på bild. Inte för att du inte är snygg på dina bilder, men du ger den känslan. Jag är nog tyvärr tvärtom. Min presentation är visst under granskning, men är också relativt ny i Malmö. Har du lärt dig att hitta än?

/Kvinna 30

...................................................................

Ämne:

Bästa serieskapare/album genom tiderna i din mening?


Föresten:
I Malmö äter du den bästa falafelen på Jalla jalla (med halloumi) och gör de bästa fynden på Sopstationen ute i hamnen. (tips från en born and raised ex-malmöit)

/Kvinna 28

...................................................................

Ämne: Tja!

När ska vi bli ihop då?

/Kvinna 28

...................................................................

Ämne:

Kul att du är feminist, hur gör du för att leva som du lär? Och hur lär du?

/Kvinna 31

...................................................................

Ämne:
Hej där!
Känns tryggt att veta att någon tänker på att rädda jorden när aliens anfaller, jag har minsann varit lite orolig rätt länge nu. Ingen som tycks ta det på allvar... :)
Vad sysslar du med idag?

/Kvinna 27

...................................................................

Ämne: Hej!

Allt bra med dig en sån här kväll?

Var kommer du från eftersom att de stod att du var nyinflyttad hit till Malmö.

/Kvinna 22

...................................................................

Ämne:

Hej! Du verkar sjukt kul.

/Kvinna 29

...................................................................

Ämne:

nämen

/Kvinna 22

...................................................................


Ämne: Arbetslivet bör ges en god tanke.

Hej!

Vore det inte bättre att fostra barnen till trädgårdsmästare eller bagare istället, så man kan få nybakt bröd eller nyskördade grönsaker när man blir gammal och inte själv orkar gå och handla? Okey, astronauter är ju ganska coola såklart men jag ser bara Christer Fuglesang framför mig och han är ju inte så himla cool.

Jag gillade dina resebilder. Och bra gjort att flytta till Malmö, det är fint här. Har du hittat några favoritspots än?

/Kvinna 31

...................................................................


Där har ni ett urval. På grund av sajtens begränsningar kommer jag inte åt alla mail jag fått.


Det är ganska ovanligt att jag går på riktiga dejter via dejtingsajter, men jag är ju en junkie när det kommer till social media, så jag tycker det här är ett väldigt kul sätt att umgås på. Alla vet att man får flörta loss när man väl fått igång en kontakt.

Vad kan vi då lära oss av dessa meddelanden? Jo, jag verkar vara mest poppis bland kvinnor i 26-årsåldern. I övrigt verkar ju alla vara rätt trevliga tjejer. Hoppas de hittar det de är ute efter.

(Rubriken på det här inlägget var alltså bara för att fånga er uppmärksamhet...)




måndag 14 november 2011

Nu räcker det

Jag vet inte riktigt hur det var under er skoltid, men jag som är född 1981 minns tydligt hur killarna på min skola nån gång i mellanstadiet systematiskt satte igång att tafsa på tjejerna. Vi tog dem på rumpan och de som hade börjat få bröst tog vi på där. De skrek och sa ifrån men vi fortsatte. Vi tiggde om kramar på rasterna. Tjatade till att de tillslut gick med på det. "En kram bara", men när vi fick en ville vi ha en till. Och en till.

Det här var inte under några timmar i en rollspelssituation, utan varje dag ända upp till högstadiet. Det är inget som är kul att berätta. Jag kan bara föreställa mig den ångest tjejerna hade varje morgon inför att gå till skolan. Stressen inför att bli utsatta för de här trakasserierna. Hur påverkade det deras prestationer i skolan?

I högstadiet började nästan alla tjejer i klassen "få mens" samtidigt, alltså varje gång det var simning på schemat. De ville inte visa upp sig i baddräkt inför oss. De ville inte att vi skulle tafsa på dem i den utsatta situationen. Sen fanns det de tjejer vi valde att inte tafsa på. De vi exkluderade. Inte av välvilja. Signalen till dem var tydlig: Ni duger inte.

Jag har hört liknande berättelser från många idag vuxna kvinnor som jag pratat med om deras ungdom. Många blir än idag utsatta för liknande saker på krogen bland annat. Jag som ändå är en rätt snygg kille har aldrig varit med om att en främmande kvinna tafsat på mig när jag varit ute på lokal. Bland tjejer är det nästan standard att man råkar ut för något.

Jag minns en gång när jag och min dåvarande flickvän hade varit och tagit en drink på ett ställe. Vi skulle gå till pendeltåget och på vägen passerade vi genom ett killgäng. En kille tog henne på fittan och en annan tog henne på brösten. Jag har gått igenom flertalet tjejgäng men aldrig varit med om att de tafsat på mig. Spelar ingen roll hur full eller hur utmanande klädd jag varit.

Jag såg ett program på SVT för nåt år sen om ett socialt experiment som en amerikan brukade utföra i grupper lite överallt i västvärlden. Experimentet pågick under några timmar med frivilliga. De blev indelade i två grupper. En med de som hade blå ögon och en med de som hade mörka ögon. De med mörka ögon blev omedelbart bättre behandlade än de med blå ögon. De fick sitta i ett rum med stolar, och de andra i ett utan.
Ett enkelt sätt att visa på diskriminering. Det var sällan experimentet lyckades genomföras helt för de med blå ögon var snabba att protestera och dra där ifrån. De menade på att hela grejen var löjlig och att såna missförhållanden inte existerade i samhället, för de hade då aldrig varit med om det.
De flesta med mörka ögon var personer med invandrarbakgrund och de kände igen sig mycket väl i experimentet. Varför? Jo, för att till skillnad från de med blå ögon var det en stor del av deras vardag att bli diskriminerade på olika sätt.

Jag tänker på den aktuella teaterföreställningen om SCUM-manifestet som satts upp för gymnasieelever där tjejerna i publiken blir väl behandlade medan killarna får sitta obekvämt och bli kallade nedsättande saker.

Det är möjligt att alla andra män som läser det här är utan skuld. Att ni aldrig var de som tafsade eller som försökt charma en kvinna på krogen på ett obehagligt sätt, och att det därför är främmande för er att unga killar ska behöva få prova på hur det kan vara att vara utsatt på samma sätt som tjejer, eftersom ni inte sett det själva.

Men om den här teaterföreställningen åtminstone kan väcka en tanke bland några unga killar om att sluta tafsa på tjejer och sluta kalla dem för hora så har det väl ändå varit värt något?

Jag vet mycket väl att jag inte vågade stå emot grupptrycket från de andra killarna när jag var i den åldern. Jag blev istället en del av det och det har jag alltid ångrat.

söndag 13 november 2011

Första Fars dag utan pappa

Jag minns inte riktigt min pappas skämt, trots att han körde samma varje år.

Det var nåt i stil med, "Farsta? Ska vi åka dit? Finns det inget Morsta vi kan åka till?"

Han blev generad varje Fars dag. Samma med sina födelsedagar och med julklapparna till honom. Att avdramatisera med ett dåligt skämt hjälpte väl lite.
På många sätt tror jag han hade gjort sig själv till en ickeperson. Familjen gick före honom

Visst, under en del av den tiden då han var sjukpensionär brukade han unna sig en fabrikstillverkad muffins om dagen. Såna man köper i fyrpack på stormarknaden.

Han köpte nästan aldrig kläder till sig själv. De han hade var såna han fått på jobbet eller genom kundkontakter. Han jobbade som däckmontör ända till den dagen då knäna, armbågen och ryggen gav vika. Nästan alla hans skjortor och t-shirts hade däckmotiv. Inte för att man såg honom i skjorta så ofta. De gjorde honom obekväm.

Så på Fars dag brukade jag och mina systrar köpa något klädesplagg till honom. En gång köpte vi en ljusblå t-shirt med Nike-logga på. Den brukade han ha på sig när mamma och pappa hade gäster. Det var fin-t-shirten.

Mamma hittade en lapp där han hade skrivit ner saker han drömde om att ha. En av sakerna var ett winchestergevär som han velat ha ändå sen han var ett litet barn (han hade jaktlicens). "Kanske kostar det 4000 kr. För dyrt?", hade han antecknat. Jag tror han visste att han inte hade långt kvar. Det finns ju den där idén om, "Om du hade ett år kvar att leva - vad skulle du göra?".
Pappa fortsatte att ta hand om sin familj så gott han kunde trots smärtorna och att han inte sov något. Veckan innan cancerbeskedet skjutsade han fortfarande mina systrar och deras barn till olika grejer. Veckan efter cancerbeskedet var han död.

I måndags var jag i Stockholm och på väg till jobbet på morgonen. I tunnelbanan hade de satt upp en massa kalsongreklam från Dressmann som handlade om att Fars dag närmande sig. Jag som alltid tyckt att det är en löjlig kommersiell "högtid" började gråta.

Det här är första gången utan pappa.
Jag önskar att jag hade kunnat gått in på Stadium och köpt en t-shirt till honom.
Kanske en från Adidas.

Det hade han gillat.

tisdag 8 november 2011

Okej med fetischer publikt?

Jag anser mig ändå vara en modern man med begränsade fördomar. Jag vill gärna utmana mig själv med att vara tolerant när jag tycker att människor i min omgivning beter sig avvikande.

I lördags satt jag och några kompisar på ett fik och spelade sällskapsspel. Sånt där när man ska svara på en massa frågor om idrottsstjärnor som var aktiva på 30-talet och annat som räknas som allmänbildning (hur lång är en yard?). Jag var nära att vinna, men förlorade när jag hade matchboll bara för att mitt svar "framstupa sidoläge" inte längre är en korrekt term. Jag blev som så många andra män grinig av att förlora i ett kunskapsspel.

Bakom oss vid ett annat bord satt en man i fyrtioårsåldern och jobbade med något på sin dator. Han var ganska vanligt klädd ... om det inte var för den lilla detaljen att han hade ett hundhalsband runt halsen. Freaky, skulle många tycka, men jag tänkte att det var helt i sin ordning. Vem skadar det liksom att han sitter där och är lite udda? Inte mig i alla fall.

En av mina kompisar blev lite upprörd. Han menade på att det där inte var okej - på samma sätt som det inte hade varit okej om jag som gillar porr hade suttit där och kollat på någon skakig feministisk amatörfilm från Nederländerna. Eller just det hade väl varit okej, men jag har en kompis som gillar vanlig amatörporrfilm som inte gör anspråk på att vara feministisk och om HAN hade suttit där och kollat på det samtidigt som han jobbade med något på sin dator och ja, kanske drack en latte med veganmjölk i så hade det INTE varit okej. Han hade varit ett äckel.

Killen med hundhalsbandet var absolut ett pervo, men jag tyckte inte det var negativt. För mig kändes det befriande. Hans husse eller matte hade låtit honom gå ut själv ett tag. Det är ju fair.

Igår på väg hem från jobbet gick jag ombord på en fullsatt tunnelbanevagn. Eller det fanns två lediga platser. Sweet deal tänkte jag och var på väg att sätta mig när en man som satt intill utbrast, "KISS!".

"Oj, tack", svarade jag och satte mig på det torra sättet mitt emot. All good så långt.

Efter Bredäng när alla svennar hade gått av och vagnen blev mindre och mindre full så började mannen som tidigare varnat mig för kisset att föra ner sin hand och ta på fläckarna. Sen förde han upp handen mot näsan och drog i sig ett djupt andetag. Han njöt. Han gjorde det upprepade gånger.

Inte heller här tyckte jag det var särskilt jobbigt. Jag vill ju vara tolerant, och eftersom det inte var några andra än jag som märkte vad han höll på med så behövde jag inte oroa mig för att nån skulle tycka att han var ett äcklo. Det gränsade förvisso till att han lika gärna kunde suttit där och runkat...

Men jag tänkte lite på det, vad är egentligen sannolikheten för att det först är någon som råkar kissa ner sig på tunnelbanan och att det råkar sätta sig någon precis där som har kissfetisch? Eller är det en jättevanlig fetisch? Jag tycker ju själv att det är sjukt skönt att kissa, men inte på ett sexuellt sätt. På vintern när det är lite kallt kan det om man har nära hem vara alldeles förträffligt att kissa ner sig lite för att få upp värmen sista biten.

Anyways, jag är rätt trist för jag har ingen fetisch (förutom att jag gillar nakna nederländska feministtjejer som gör kul grejer). Ibland önskar jag att jag hade det. Precis som jag ibland önskar att jag var religiös.


söndag 6 november 2011

Jag känner inga par

Det är som att par bara umgås inom sin parrelation eller med andra par. Som singel får man inte vara med. Det är parmiddagar hit och dit, och jag passar inte in. En man som känner sig exkluderad är en man på havets botten. Oj, så orättvist.

När jag själv var del av ett par var vi jämt på parmiddagar. Det åt och dracks. Folk berättade roliga anekdoter och vid flera tillfällen var det nära till skratt. Trevligt helt enkelt.

Men nu, nää. De tog kanske hennes parti. Kanske får hon fortfarande gå på de där parmiddagarna där det berättas om fantastiskt exotiska kärlekresor till Sydostasien. Om hur de tänkte när de valde äggskalsvitt till fondväggen i deras gemensamma bostadsrätt. Kanske sitter hon och lyssnar engagerat med stora ögon och halvöppen mun och beundrar dem. Beundrar dem för deras mod att smälta samman till en enda massa. Kanske får hon till och med vara med och diska efteråt i köket med de andra kvinnorna samtidigt som männen dricker konjak i salongen i de fina 50-talsfotöljerna. Hårda men snygga. De politiskt medvetna männen som helt enkelt bara tycker det är mer praktiskt om deras bättre hälfter sköter det de råkar vara så mycket bättre på. Som att det är svårt att diska.

Men förmodligen får hon inte heller vara med på parmiddagarna. Eller vad vet jag, hon kanske har en ny nu som kommer göra hennes liv miserabelt. Det är för mig att inte veta.

Att inte ha koll

Jag kom just att tänka på en sak som jag tycker är lite genant.

När jag blev kallad till intervju på Beckmans Designhögskola (som är sjukt svår att komma in på) tänkte jag att jag skulle se reppresentabel ut. Eller ja, snygg eller nåt. Så jag gick till den persiske frisören i förorten Rotebro där jag bodde och skaffade mig den finaste turkfrillan han kunde klippa.

Sen åkte jag in till stan och gick på Stadium för att köpa en stilig t-shirt som det stod "Adidas" på, för det var ett fint märke, tänkte jag.

Dagens efter åkte jag in till skolan som ligger på Östermalm...
Så jävla clueless jag var.

lördag 5 november 2011

babian.se och jämställdhet

Jag läste intervjun i Svensk Bokhandel med Johannes Klenell om Galagos jämställdhetsarbete. Jag känner Johannes och tycker han gör ett fantastiskt jobb med förlaget, bland annat med sitt kvoteringssystem.

Jag kan själv instämma i att kvotering är ett väldigt praktiskt verktyg. Jag och Adam Boman driver nätserietidningen babian.se sedan 2005, och när vi gjorde förarbetet med tidningen (vilket tog ett år av planering) så bestämde vi oss redan på första mötet att jämställdhet var en av våra viktigaste punkter. Därför har vi i varje nummer strävat efter att ha 50/50 gällande könsfördelning. Jag tror vi lyckats i nästan alla nummer.

Vi bestämde oss även för att vi ville vara fyra i redaktionen. Två män och två kvinnor. Där har vår rekrytering gått sämre. babian.se drivs helt ideellt och på vår fritid, som med åren blir mer och mer viktig att lägga på familj och vänner. Det är svårt att hitta någon som vill lägga ner den entusiasmen, tiden och energin på något som andra (dvs jag och Adam i det här fallet) skapat.

Däremot har vi haft flertalet gästredaktörer som uteslutande varit kvinnor, vilket kanske är lite mer av en slump. Där har vi valt efter vilka vi tyckt haft rätt kompetens. Gästredaktörer är något vi kommer fortsätta med. Som en förhandsteaser kan jag säga att vi har en tredje redaktör numera, men vi är inte klara med pressreleasen kring det. Mer info kommer!

Nu vet inte Adam om att jag skriver det här inlägget, men jag är rätt säker på att jag kan säga följande; Vi känner fortfarande att tidningen är viktig och bra för seriesverige. Det är en plats där många som idag är etablerade fått utrymme att upptäckas av förlagen och av läsare. Både kvinnor och män.
Även de som inte blivit etablerade, utan gått vidare till andra områden i livet, har bidragit med väldigt fina serier, och i slutändan är det ändå det det hela handlar om, i alla fall för mig.

tisdag 1 november 2011

En berättelse från Indien

När vi var i Indien bestämde vi oss för att gå upp tidigt en morgon för att ta oss upp för ett berg som låg i området vi var i. Det var mitt i ingenstans. Vi gick upp vid sextiden för att hinna undvika den värsta värmen på dagen.

När vi vandrade genom stäpplandskapet såg jag påfåglar vakna i de karga träden. Små utposter av skugga. Det var redan sjukt varmt och min vattenflaska var till hälften tom. Jag hade ont i magen och för dåliga skor.

Ju längre vi gick desto snårigare blev terrängen. Alla buskar hade taggar och vi gick vilse. Jag hittade en liten orm som visade sig vara en av de giftigaste i hela Indien. Jag tog ett foto. Det blev suddigt.

Vi såg hela tiden det massiva berget, men hittade aldrig stigen upp för det.

Vi kunde inte fortsätta.

Jobb jag haft

Det pratas ibland om skitjobb. Detta är så klart något av få saker jag ser ner på för jag tror det bidrar till försämrat självförtroende hos de som har de här jobben. Ofta är det jobb inom vården eller jobb som går ut på att hålla rent efter oss på olika sätt. Lågklassarbeten.

Jag tycker jag haft rätt bra jobb.

Här kommer en liten lista:

1999: Sommarjobb på lager (jag var 18 år).

2000: Sommarjobb som vaktmästare och postutdelare.

2000-2001: Tågvärd på Stockholms pendeltåg. Provanställd.

2002-2003: Stekte hamburgare på McDonalds. Timlön.

2004-2006: Jobbade som vårdare på gruppboende för utvecklingsstörda. Timvikarie.

2007-2011: Frilansade inom reklam och som formgivare.

2011: Jobbar nu som projektledare på stort förlag. Fast anställd. (är nu 30)

Sen har jag extrajobbat en del i olika butiker när jag pluggat och under frilanstiden.

Finns det någon knorr på detta inlägg? Jo, åren som frilans, eller entreprenör som det så jävla fint heter, var de år som var mest skit. Ständig ångest och oro över ekonomin och att hela tiden vara tvungen att söka nya uppdrag.

En fast anställning var för mig länge en hägring i det nya Sveriges arbetsöken.

Sen jag fick mitt nuvarande jobb har min ångest gått ner något enormt. Det är en så otrolig häftig känsla att ha ett jobb på riktigt.