onsdag 31 augusti 2011

Hon blir sur när hon upptäcker att han är transa eller nåt



Tyckte denna var mycket bra när jag var 15.

Svar på era frågor, del 3

Vad har du för en familj? Stor eller liten?

Jag tror jag har en ganska vanlig svensk familj. Hur man nu definierar svensk. Men en sån kärnfamilj liksom. I den ingår tre generationer; min mamma, jag och mina systrar och så mina systrars barn. Sen har de rätt bra kontakt med min moster, faster, mina kusiner och kusinbarn. Jag är själv inte så aktiv i sånt där. Vet inte varför.

Vad gör dina föräldrar, hur var din uppväxt?

Jag känner inte riktigt för att blogga så mycket om min familj. Jag gjorde det en del i mina blogginlägg om min klassresa på sajten www.pendixx.com/ . Men vet inte om de inläggen finns kvar. Jag är dålig på att spara grejer jag skriver. Tänker att mina ord inte är så viktiga.

Vilken är den största o mest kända kändisen du har träffat?

Jag såg en väldigt känd svensk manlig skådespelare (hur man nu definierar manlig) vara jävligt full inne på Seven-eleven på Götgatan en gång. Kanske inte räknades som att vi träffades, men å andra sidan, kan man verkligen träffa någon på riktigt?

Vad är det värsta som skulle kunna hända med ditt liv?

Att det tar slut antar jag. Allt annat måste man ju genomlida i vilket fall som helst.

Jag undrar när du började att blogga? Jag undrar också om du tyckte det var roligt att avra med i Let’s Dance?,synd att du åkt ut så tidigt för du var bra

Jag vet inte riktigt. Jag har bloggat i perioder. Det kan ha funnits något bloggliknande runt 2001, men det var först 2007 som jag började blogga mer eller mindre varje dag. Det var super kul att vara med i Let's Dance. Synd att jag vaknade upp naken och förvirrad ute på E4:an mot Sundsvall efter den syratrippen.

hur många gåner har du varit utomlands?

Kanske 10 gåner.

vad är meningen med livet? :) har du någon teori?

Att hålla på och hålla på.

bästa klädesaffären i stockholm?

Uhhhh, jag handlar nästan bara på H&M eller Weekday. Jag är ganska lat av mig när jag handlar kläder. Jag vet vad jag vill ha redan innan jag går in i butiken och det är antingen kalsonger, strumpor, rutig skjorta, linne eller jeans. jag kan alla mina storlekar så jag provar inte ens kläderna. Jag kollar bara om det är rutor som känns rätt för mig. Vänta lite... Man kan säga att jag lever ett ganska så... inRUTAT liv.

hur blir du motiverad till din träning? jag har gymkort på ett jätte fint modernt gym, men jag tycker oftast att det är så tråkigt att bara gå omkring och gymma. har du några tips?

Det bästa är egentligen att ha ett sjukt stressigt jobb som gör att man i slutet av dagen vill slå någon på nosen, men istället ta ut det på konstiga träningsmaskiner.

En dålig hår- och kläddag då du har ont om tid, vad sätter du på dig då och vad gör du med håret?

Jag häller i torrschampoo i håret från Proffs och sätter upp ett diadem i håret. Sedan tar jag på mig en rutig skjorta, ett par jeans och tygskor. Återfukta ansiktet och ta på lite mineralsmink!

Vad har du för mobiltelefon?

Jag har en iPhone och så har jag en Sony Ericsson.

Men vem är det som fotograferar dig när du är ute ensam

Nån jävla galning. Funderar på att polisanmäla.

Min fråga är när förlorade du oskulden? Många av mina kompisar har det och vi är bara 13, känner mig jätte omogen för jag har inte ens hånglat med någon… Eller ens kysst.

Jag hade ganska precist fyllt 19 år. Jag och hon som tog den från mig hade varit tillsammans i kanske två månader. Det är ändå rätt coolt att man kan vänta med att ligga med varandra fast man är kär.
Jag tror väldigt många känner en stark press att bli av med oskulden när de är unga (och ännu mer ju äldre de blir, kanske, om de inte istället blir trygga i sig själv). Själv var jag egentligen inte så orolig över själva grejen att ha sex, utan mer att jag var väldigt rädd för att aldrig bli älskad.

Jag tror att jag kanske var redo för att ha sex först när jag var 17 år. Innan så hade jag knappt det intresset, men å andra sidan hade jag en massa psykiska problem som var i vägen för att jag skulle intressera mig för knull.

Överlag tycker jag det är tråkigt att så många barn och ungdomar verkar ha så bråttom med att bli vuxna. Dessutom ganska selektivt. Inte som att ni, "Asså jag är 14 och undrar om det inte är dags för mig att börja med bokföring av min veckopeng. Alla andra i min klass har redan börjat, men jag känner mig inte mogen".

Ha sex för att du är kåt och inte för att andra har det eller för att nån tjatar på dig. Ja, allt det där alla säger hela tiden, men det är värt att upprepas, eftersom problemet verkar kvarstå.

Hvordan møttes deg og Nils?

Vi är båda serietecknare.

Min fråga: Asså när du har såna här frågestunder så undrar jag hur du orkar läsa alla frågor? Jag menar just nu har du ju liksom över 8 komentarer! Läser du alla eller hoppar du över några?
Jag skulle inte ens orka läsa 1…

Jag läser alltid era kommentarer. Men jag svarar inte alltid för jag tycker det är så jobbigt med att man ska skriva in den där koden. Har inte listat ut hur man tar bort den funktionen.

Vem somnar först av dig och Nils? Snarkar någon?

Jag vet inte. Det var över ett år sen det tog slut. Vi har ingen kontakt. OBS: Jag snarkar inte!

Kan du spela något instrument?

Nej, men det hindrar mig inte från att rocka loss!!!!

vilken är din favoritdryck? med och utan alkohol (:

Äppeljos. Sån som är som Tropicana ungefär. Kan lätt dricka två liter på en kväll när jag sitter och ritar. Perfekt eftersom jag gillar att vara kissnödig också.

om du fick för di att åka utomlands och studera eller liknande i ett år, skulle du då ta en paus från Nils eller skulle du satsa på att få ett distansförhållande att hålla? (anta att det är ett land som usa, då man inte kan åka hem varannan vecka)

Man kan väl ha skypea. Eller ska man säga upp bekantskapen med sina vänner och familj också bara för att man är fysiskt långt borta? Är det så kärlek tar slut?

har du färgat håret? jag tycker ditt hår ser mörkare ut nu än för ett tag sedan, och det brukar ju bli ljusare på sommaren

Nä, men min kompis tycker att jag borde börja färga håret brunt för att dölja mina gråa strån. Jag tycker dock att det är sexigt med grått hår. Tänk mig om några år bara, då kommer jag kunna konkurrera med George Clooney.

Först tänkte jag bara säga att jag faktist beundrar dig för att du håller dig till ditt eget med bloggen istället för många andra som tror för mycket om sig själva och hackar ner på andra.Sen min fråga då. Hur lång är du?

184 cm.

Har du tänkt ändra din design inom en snar framtid ? Tycker jag skulle vara kul!!

Nej.

Var kunde man se gratis serier? babian.se

tisdag 30 augusti 2011

Vem är jag för dig?

Jag pratade med mamma om det igår. Att jag inte riktigt vet vem jag är när jag dejtar folk. Eller jag vet vem jag är, men vilken av de versionerna är det jag presenterar?

Sen jag började med Till alla jag legat med-bloggen har det ganska regelbundet kommit förfrågningar från främmande tjejer om att träffas. De gånger jag gått med på det har jag undrat om det är bloggaren/twittraren/seriefiguren Mikael Sol de velat träffa. Velat ligga med? Som en kul grej. Lite som att lägra basisten i en liten lokal popgrupp.

I början tänkte jag att det var rätt kul att gå in i den där rollen. Plus att jag fick ligga, och de vet vi ju alla att det är något som vi killar ska tycka är viktigt. Något att hela tiden sträva efter.
Det blev snabbt ihåligt för mig.
De här tjejerna berättade sällan något om sig själva. Inte ens när jag frågade vad de jobbade med brukade de vara villiga att svara. Om de hade syskon eller inte vet jag inget om. Vilken favoritfärg de har eller vilket pojkband de en gång i tiden varit hopplöst förälskade i har jag ingen aning om.

Jag fick ett mail en gång från en tjej som ville att jag skulle gå med henne på en fest. I egenskap av lidande konstnär skulle jag vara hennes kavaljer. Efteråt skulle vi älska, lovade hon.
Först sa jag ja. Jag tänkte att det kunde bli en rolig serie. Jag visste vem hon var via gemensamma bekanta, så det var inte en total främling, men det kändes ändå olustigt. Jag ville inte vara hennes apa. Jag vill inte vara någons apa.
Jag tackade nej och hon blev väldigt arg. Jag visste inte vad jag tackade nej till, sa hon. Att män stod i kö för att få knulla henne, så hon. Att jag var en äcklig självgod idiot, sa hon.

Det finns så otroligt mycket i livet man med fördel kan gå miste om.


lördag 27 augusti 2011

Mannen på tåget med sorgen i handen


När jag åkte X2000 från Stockholm till Malmö i måndags satt en man i fyrtioårsåldern i sättesparet bredvid. Jag var trött för jag hade åkte upp till Stockholm från Malmö samma morgon och sen suttit i möten hela dagen.

Det ringde på mannens mobil. Han svarade att han inte kunde prata just nu för det var dålig mottagning på tåget. "Hallå, hör du mig? Hallå, hör du mig?", var en fras som han upprepade flera gånger. Det kanske var mottagningen det var fel på eller något annat mer väsentligt. För så är det ju, hör vi varandra?

Samtalet bröts i vilket fall. Han väntade lite och ringde upp.

- Hej, det är jag.
-
- Jag tycker det här är väldigt tråkigt. Jag har hamnat på fel tåg, men det löser sig säkert ändå.
-
- Det var bara två öl. Jag mådde dåligt redan då.
-
- Nu tycker jag du är lite dramatisk.
-
- Ja, men om du bara är tyst så jag får prata!
-
- Jo, jag lyssnar alltid på dig. Du lyssnar aldrig på mig.
-
- Men om du bara håller käften och låter mig få säga det jag vill säga!
-
- Okej, så det är så här du vill ha det alltså? Det är över? Okej, ha ett bra liv!

Och så la han på.

Fem minuter gick.

- Hej, det är jag. Du jag mår väldigt dåligt över det här.
-
- Nej, jag dricker inte (han drack en starköl).
-
- Jag sa ju att det bara var två öl. DU dricker ju också!
-
- Okej, så när DU dricker är det okej alltså, är det det du säger?!
-
- Men lyssna på mig!
-
- Nej, DU ska lyssna på mig!!
-
- Kan du inte vänta med det här till senare? Jag tycker du är väldigt dramatiskt nu. Hysterisk faktiskt.
-
- Så nu ska DU bara dra ett streck över den här tiden, va? Det är slut? Okej, hej då!

Och så la han på.

Det gick ytterligare fem minuter.

- Hej, det är jag. Du, jag är så himla ledsen just nu (han grät faktiskt).
-
- Det var inte meningen att dricka de där två ölen. Jag ska inte dricka mer. Jag lovar (han var inne på sin andra starköl). Nä, jag lovar verkligen den här gången. Jag vill att allt ska bli bra. Jag tar bort Facebook. Jag tar bort allt. Jag skiter i vad de andra säger. Det som spelar roll är du och jag.
-
- Men för fan. DU är så jävla dum i huvudet. Vet DU vad DU är? DU är ett jävla pucko! Jag äcklas av hur jävla sjukt korkad du är! Hur kan någon vara så korkad, jag kan inte förstå det!
-
- Nej, men du. Säg inte så. Jag älskar dig. Jag älskar dig så himla mycket. Jag vill inte ha någon annan än du. Förstår du? Jag dör utan dig.
-
- Så nu är det slut alltså? Är det det du försöker säga? Det är över? Okej, men ha så kul då!

Och så där höll det på i fem timmar, om och om igen. Efter ett tag gick jag och satte mig på ett säte som var ledigt längre bort i tåget för jag pallade inte att lyssna på det där.

Det värsta är att jag tror att hon säkert kommer ta honom tillbaka och så kommer de ha det skit i några månader eller år till innan det blir nytt uppbrott.


Om mina komplex

När jag postar de där roliga frågor och svar-inläggen från Blondinbellas blogg så är det ofta med frågan om jag har några komplex. Av nån anledning så har jag alltid tänkt på frågan som att den handlar om mitt utseende, min kropp. Den fysiska avatar som folk ser.
Varför gör jag det? Jag tror det är för att frågorna är hämtade från en tjejs blogg. Det är kvinnans perspektiv på sig själv. Blondinbella och andra (kvinnliga) bloggare som har svarat på samma fråga har nästan alltid svarat kroppsrelaterat.

Sen jag började gymma har jag fått mer komplex för hur jag ser ut. På gymmet handlar så mycket om utseende. I korridorerna sitter affischer på välmående stelt leende personer i vackra kroppar uppsatta. De glor på mig, men jag vill inte möta deras blickar. Jag skyndar förbi. Inne i själva gymdelen sneglar jag på de andra männen som tränar, "Hur flåsar han där på löpbandet? Och han där, hans armar är större än mina lår!"

Från gymmet ringer de ibland och frågar om jag har kommit på någon målsättning med min träning. De tjatar om det, och verkar inte ha någon förståelse för att jag ingen har. Det enda jag vill är att fördriva tiden, men de godtar det inte som ett mål.


Jag har lärt mig att leva med att vara spinkig. Ingen kallar mig bög längre och jag blir inte inknuffad i skåpen på rasterna i högstadiet nuförtiden. Ingen frågar varför jag inte äter på lunchen, för jag har lärt mig att äta igen. Det tog år av terapi och mediciner. Varje lunch är en seger utan att längre vara en kamp.

Det är inte det fysiska som är mitt stora komplex numera. Det är det intellektuella. Jag har inte läst alla de där böckerna en person av min typ borde ha läst. Jag är lite halvt insatt från sånt jag hört andra prata om. Artiklar i tidningar, på nätet och program på teve. Men jag har fortfarande inte läst böckerna. Jag är rädd för böckerna.

När folk jag träffar refererar till en viktig bok så nickar jag fortfarande, kommer med ett litet medhållande "mmmm", och försöker dölja att jag inte är påläst. När jag var tonåring dolde jag min kropp i stora kläder.

Det är så många olika etapper jag känner att jag måste klara av i min klassresa. Jag har klarat av utbildningen. Jag har gått på en av de finaste designskolorna i landet. Jag har det fina jobbet och jag tjänar mer än min storasyster som är undersköterska. Jag vill vinna.

Men de där böckerna radar upp sig som svåra hinderbanor. "Det är bara att läsa", säger mina medelklasskompisar som alltid läst och vars föräldrar har läst. Det är bara att skaffa ett jobb. Det är bara att börja tjäna pengar. Det är bara att ha det där kontaktnätverket. Det är bara att passa in.
"Jag läste Kafka i gymnasiet", säger en kompis. Betyder det att jag som trettioåring kan läsa Kafka nu? Är det ens relevant? Vars ska jag börja? Ibland känner jag mig som en analfabet.

I lägenheten jag hyr i andra hand står en bokhylla med fantastiska böcker. Böcker som inte tillhör mig. Alla som kommer och hälsar på fastnar framför denna bokhylla i beundran. Deras munnar är öppna. De står där framför detta litterära altare, "Den där förändrade mitt liv. Den där skulle jag kunna dö för. Den där och den där och den där".

Jag bor här, men har aldrig vågat öppna en enda av de där böckerna. De är för fina för mig. Lite som de där dekorationstallrikarna som sitter upphängda i mitt föräldrahem. De som vi aldrig ätit på.

fredag 26 augusti 2011

Hur kan man älska någon som älskat någon förut?


Jag lärde känna ej tjej 2007 som var en kompis kompis. Efter att vi hade känt varandra i några månader så råkade vi ligga med varandra. Jag var ganska intresserad av henne. Hon var väldigt vacker, några år äldre och vi hade ungefär samma humor.

Men det fanns alltid en distans mellan oss två. Då tänkte jag att det var hon som hade byggt höga tjocka murar. Murar som en mörk sorg lyste genom. En sorg över den stora kärleken som inte höll. Den relationen i livet som skulle vara för alltid. Ja, jag tänkte att det var från hennes håll det var stängt.

Jag har tänkt på henne och mig en del. Vi försökte igen för ungefär ett år sen, men det gick inte då heller. Det är inte bara hon som bär på den där sorgen. Jag har den också. En anknytningsproblematik som jag försöker brotta ner, men det är som att jag inte är tillräckligt stark. Eller om det är min teknik som brister.

Jag pratade om det med två nära tjejkompisar idag, båda har jag tidigare dejtat, och de säger samma sak, att de väntade på att jag skulle öppna mig för dem, men det hände aldrig.

Det är inte så att jag vill att det ska vara på det här sättet. Jag vill gärna ha en nära relationen med en annan. Det är som att jag gömmer mig bakom ett ton av ironi och distanserad humor, men jag tror att de som är lyhörda för det även ser min sorg. De senaste 8 åren eller vad det nu är har jag bara hankat mig fram från vecka till vecka. Jag har gjort det jag bestämt mig tidigare för att göra i form av utbildning och arbete, men jag har inte känt någon egentlig glädje. Jag vet hur det känns att vara lycklig. Jag har upplevt det. Det var längesen. Jag försöker att aldrig tänka på det, för det gör för ont.

Jag kan dra en parallell till en annan sak som kanske kan verka banal.
När jag var liten var jag ganska bra på att rapa, men i och med att jag började få panikångest så började jag bli väldigt rädd för att rapa, så plötsligt kunde jag inte rapa längre. Jag kan det fortfarande inte, fast jag inte längre har panikångest. Det är något med den där gamla rädslan som fortfarande förlamar mig.

Min förrförra flickvän frågade min lillasyster en gång om hon visste hur hon skulle nå in till mig, och min lillasyster svarade allvarligt, "Det där är allt du kommer få". Jag skrattade åt det då, men jag gör det inte längre. Nu känns det bara så bottenlöst sorgligt.

Jag behöver någon som bygger en häst av trä. Någon som lurar sig in i mitt hjärta och ödelägger det svarta om natten då jag sover. Bränner hela skiten och dödar allt, så att något nytt där kan gro.

torsdag 25 augusti 2011

Svar på läsarfrågor

Hur många unika och sidvisningar har du per dag? Det pendlar mellan 60 och som mest 1700. Nu skriver jag inte så ofta, men ibland när jag skrivit något som folk går igång på kan det rassla till ordentligt. Men ett vanligt inlägg drar väl runt 300 pers om jag twittrar ut det.

Hur det går ihop att du kommer in på klubbar och dricker trots att du är minderårig? Jag ser betydligt äldre ut än vad jag är, och så har jag tricket att gå ut med personer som är gamla. Typ såna som är över 30.

Har inte du bott i Järfälla förrut? Nä, tror inte ens jag varit där. Dejtar inte norr om stan.
Hur många syskon har du? Två.

Kommer många fram till dig på stan och säger "det där är ju blondinbella"? Det händer mer sällan nu efter min operation till Mikael Sol, men visst, om ett cheygäng ser mig vågar de ju ta kontakt lättare.

Bor du hemma eller i din egna lägenhet? Jag bor hemma i en lägenhet. Det är fett. Enda nackdelen med att bo själv är när man är febrig (vilket jag är just nu) är att ingen tar hand om en. Fördelen är att man kan ta hem ragg när fan man vill.

Berätta om Jombo, Marcy och Katten Gustaf! Jombo är en kille jag träffade under mina resor i Indien. Han fick mig att snöa in på den här celibatgrejen jag är inne på. Jag var väldigt trasig som människa när jag träffade honom, men han levlade mig. Marcy känner jag inte och Katten Gustaf gillar lasagne sjukt mycket.

Vad är dina inkomstkällor? Jag har lön från mitt jobb. Föder även upp parakiter som jag säljer till Finland. De är mycket väldresserade och kan säga, "Ei saa peittää". Ironiskt eftersom de gillar att sitta på element.

Är/har du varit missnöjd med din kropp eller haft komplex? Jag är snarare jävligt missnöjd med hur andra ser ut.

Favoritaffärer? Comics Heaven, Staffars Serier, Alvglans och Hansa Leksaker. LEGOs egna butik på Ströget är även den fet.

Var pluggar du? Jag buttpluggar.

Vad har du för folk som hjälper dig? Jombo så klart. Han är fantastisk. Om jag bara vore hälften av den man han är vore jag typ Conan.

Framtidsdröm? Jag har inga. Man kan dö i morgon.

Vad gör du i MUF? Inte ett jävla skit, och tur är väl det för alla.

Är du kristen? Jag tror inte på gud eller så, men jag tror på något som inte går att beskriva. Något måste ju finnas. Allt kan inte vara en slump. Min farfar var ingen fucking apa!

Är du hårmodell för Loreal? De brukar styla mitt könshår. Senast var temat Lady Gaga till en företagspresentation. Ska se om jag kan hitta nåt foto. Det blev en succé i alla fall. Alla gillar snyggt könshår.

Musiksmak och favoritlåt? Jag är ganska ointresserad av musik. Gillar typ sånt vanligt.

Storlek i jeans, skor? Jag tror jag har 30 i midjan och 34 på längden. 41 i skorna.

Längd och vikt? 184. Vet inte vad jag väger. Kanske 70?

Förebild? Barnet inom mig.

Drömkille? En lång, rolig och smart person som inte bryr sig om att jag bloggar. Han måste vara snygg, men jag brukar inte tycka samma personer är snygga som andra tycker är snygga.

Varför tror du att din blogg och du själv har blivit så pass framgångsrik? Människor
har i alla tider gillat skräp.

måndag 15 augusti 2011

Så tolkar du killars sms!


Bloggens killexpert Mikael Sol avslöjar sanningen bakom killars sms! Yay.

1. Han skriver jättekorta sms

Det betyder: Hans penis är förmodligen jättekort. Läge att oroa sig. Han kan uppväga sitt tillkortakommande (höhö) med teknik. Räkna dock inte med det.

2. Han kommer med abortförklaringar

Det betyder: I så fall skulle han passa bättre ihop med Jodie Foster. Dumpa!

3. Han använder ofta Smileys

Det betyder: Han är förmodligen en glad jävel. Du behöver någon som är svår och taskig mot dig. Någon som är värd att älskas för att han haft det tufft i livet. Kanske en heroinist som du kan ta hand om. Om du är osäker så prova med en hamster först. En crackhamster. Tröttnar du kan du röka upp den.

4. Han skriver en jävla avhandling

Det betyder: Detta är mycket vanligt bland doktorander av olika slag. Byt ut mot koriander för godare smak.

5. Det tar skitlång tid innan han svarar

Det betyder: Förmodligen saknar han människotummar. Kanske är det en apa du har att göra med? Prova att ge honom en banan.

6. Han ger dig gulliga smeknamn

Det betyder: Uppenbarligen har han glömt bort vad du heter. Killar har väldigt dåligt minne, förutom till sina datorer, kameror, Xbox och annan teknisk utrustning.

7. Han "råkade" skicka fel

Det betyder: Sms som män skickar till sina mödrar bör respekteras även när de är grovt sexuella och felskickade. Du kommer aldrig kunna bli Qvinnan nummer ett i någon annan mans liv än din egen sons/söners. Lev med det.

8. Han ställer frågor

Det betyder: Många av dagens snubbar tror att de är Rickard Olsson, när de egentligen är Magnus Härenstam. Kom ihåg: Ni cheyer ställer frågorna och vi killar levererar svaren!

9. Han messar mig bara när han vill knulla mitt ruttnande lik

Det betyder: Han är en fin kille som älskar dig trots att livet lämnat dig. Om det inte vore för att det är sjukt äckligt med nekrofili skulle det nästan vara lite gulligt.

10. Han messar inte alls

Det betyder: Han har funnit någon annan. Förmodligen någon yngre och vackrare. Troligtvis ett barn. Ring snuten, såna som han måste buras in! Barnen är det viktigaste vi har. De är vår framtid.

måndag 8 augusti 2011

Min nya frisyr

Jag har länge fantiserat att raka mitt huvud för att få till den här sjukt snygga frisyren, men samtliga flickvänner jag haft har lagt in sitt veto. Nu som singel är allt möjligt.

Framförallt måste jag våga göra den innan min medelålderskris så folk inte tror att jag helt flippat.

Du kommer som tidigt regn