måndag 30 maj 2011

Celibatets helande kraft

När jag berättar för folk att jag varit utan sex i 23 månader möts jag ofta av ett våldsamt ifrågasättande. Folk blir uppriktigt upprörda. De kan inte förstå varför jag valt att leva i celibat.

Jag vet inte om jag längre orkar förklara varför jag valt att ha det så här. Det känns som att ingen lyssnar eller förstår.

På den tiden jag hade sex så började jag objektifiera mig själv något enormt. Jag var en kuk. En fallos inlindad i bacon. Kött.

Människorna jag mötte, ja, människorna, såg jag inte som människor. De var knulldockor. Fulla av luft men för mig tomma. Jag kunde inte se livet de hade inom sig. Det vackra spröda. Det religiösa kallar för själen.

När jag såg mig själv i spegeln jag har monterad i taket ovanför sängen såg jag en vampyr. Jag såg ingenting. Sänglakanens rörelse skvallrade om ett förlorat liv.

En dag var det som att solljuset sken in genom persiennerna och kittlade mig på näsan. Jag kände mig helt plötsligt nyfiken. Nyfiken på äventyret som kan vara livet. Om man bara vill.

Det var dags för mig att tacka för fisken och simma ut i världsrymden.

Så jag kastade mig ut i vad jag trodde var ett vakuum, bara för att upptäcka fantastiska nebulosor och gnistrande galaxer. Ett liv utan jakt på kroppar. Där du och jag kan mötas som likar. Där allt inte handlar om att ligga. Där du för mig även som äldre kommer ha ett värde, trots att din ungdoms skönhet sedan länge falnat.

Borta är de ensamma tårarna på nattbussen. Borta är flykten från en främlings säng då hon precis somnat.

Jag har vaknat ur min grav och forcerat jordlagret ovanför den. Jag har trängt ut ur den död som sex inneburit. Nu frodas jag i liv. Och jag kan äntligen se dig. Du är vacker. Jag vill hålla din hand och aldrig släppa taget.

Jag är inte rädd för verklig kontakt längre.

I natten finns ni kvar

Jag har börjat drömma mycket om pappa igen. Han är alltid irriterad på mig. Han vet att han ska dö. Men ofta har han gått upp i vikt och ser ganska frisk ut. Jag måste göra saker åt honom. Senaste gången jag sov skulle jag sortera de gröna tekopparna vi har på landet. De måste stå i köksskåpet längst till vänster. Det med gula luckor.

I nästa scen låg jag i en säng med mitt ex:s lillasyster. Hon såg precis likadan ut som henne, men med mindre bröst. Vi hade aldrig träffats innan. Nu skulle vi ha sex med varandra. Hon finns inte på riktigt. Mitt ex har ingen lillasyster.

De lämnade mig så här.

Lidandets man

Uh, jag är hemma sjuk. Ont i halsen och feber. Ni vet inte hur det känns när en man är förkyld. Till skillnad från att föda barn är det inget mirakel. Inget nytt liv blir till. Inget spricker.

Jag ligger i min säng med neddragen rullgardin och har stressångest över att jag inte är på jobbet. Så mycket att göra. Försöker maila lite med mina frilansare, men har inte tillgång till allt jag behöver. Frustrerande.

Jag är sjuk. Sjukt uttråkad. Buhu. En vit västerländsk medelklassman. Så härjad. Inte välkommen in i feminismen. Exkluderad, inte inkluderad. Är jag inte en härlig man? Vem har jag förtryckt? Varför ska jag få lida för de tusental år av patriarkat förtryck? Jag bestämmer över ingen. Det enda onda jag gjort är att jag skrivit låtar om ingenting och sålt några diktböcker. Kanske varit med i underhållningsprogram på teve fyra och kanal fem. Var det så illa? Ska jag straffas för att jag bara är en helt vanlig man? Jag gillar ju kvinnor. Kvinnor och vin. Och krig och fotboll.

Så här ligger jag ensam. Ingen som tar hand om mig när jag är i nöd. Genom väggen hör jag hur min granne diskar åt någon annan. Kanske någon bättre. Eller så var det bara någon som råkade vara på rätt plats vid rätt tillfälle. Någon med smutsiga tallrikar.

Någon som hade ätit.

söndag 29 maj 2011

Att sträva efter något större

Det var rätt kämpigt igår. Jag hade ingen större lust att göra något. Men så kände jag att jag var tvungen att ställa upp. Så jag gick genom regnet över halva stan till två kompisar. Med mig hade jag ett helrör i innerfickan.

Jag hade så jävla ont i huvudet och magen var i uppror. Jag ville kräkas redan innan jag ens hade skruvat upp korken. Det kändes precis som i november.

Väl framme blev jag bjuden på whisky och vin. Det tog inte riktigt skruv. Vi bestämde oss för att gå på en vänsterkollektivfest i området som kallas Lilla Somalia. Grejen var att vi inte kände några där, så vi visste inte hur kul det skulle kunna bli. Det stod på eventet att de sålde öl som blev över från en bussresa. Jag tror det var nåt om Palestina kanske (det brukar ju vara det när man ska festa inom vänstern. Man stödjer något genom att bli packad).

Vi tog med oss helröret som färdkost. Det var 19 minuter till att bussen skulle komma, så vi bestämde oss för att gå en del av vägen. Det blåsta kallare och kallare. Regnet slog som nålar i ansiktet. Vi ville ha chips men klockan var fem över elva och nästan allt var stängt. Vi hittade en turkkiosk som var öppen och jag köpte en cola som hette cockta. Det var ett roligt namn och den smakade verkligen kuk. En sönderslagen teve mötte oss på vägen. "Det är farligt här", så någon. "Nej, det där är TV4:s fel. Någon insåg att de gått för långt och slängde ut skiten", svarade jag. Ingen skrattade.


När vi kom fram till festen visade det sig att alla var tjugi. De var så där tjugi som man själv var för tie år sen. När allt var kul. När det var kul att vara på en kollektivfest i en trashig lägenhet med alla de där detaljerna man vill ha i ett vänsterkollektiv. Che-koppar. Foto på Reinfeldt med ditritad Hitler-mustasch. Feministiska serierutor på kylskåpet. Jag har sett det tusentals gånger förut. Det känns som hemma.

Våra chips gjorde succé. Alla var trevliga och vi hade trevligt. Vi satte oss i en sliten soffa och en liten pojke, född nittiett, började prata med oss. Han såg ut så här.
Jag tyckte det var töntigt, eftersom vi inte var på maskerad, men han var ung. Jag kan förlåta honom.

Vår sprit tog slut rätt fort. Att de skulle sälja öl på festen visade sig inte stämma. Jag var ganska nykter, vilket passade dåligt ihop med de fulla barnen jag var omringad av. 1910-talslajvarkillen frågade oss helt plötsligt vad vi gjorde på festen. Varför vi var där. Vi blev genast sarkastiska och sa att det var på den här festen allt hände. Att den var IT-festen i Malmö. Han genomskådade sarkasmen med lätthet. Vi hade underskattat honom. Istället gick en av oss på honom om hans klädsel. Han blev tyst. Man såg att han blev ledsen. Mobbad av gubbar. Ingen tycker det är kul. Vi övergav festen för att dra hem och hämta mer sprit. Det ryktades om en fest i Västra Hamnen på andra sidan stan.

När vi steg av bussen frågade en av oss vad klockan var. Jag sa att den var ett. När jag tittade så var den halv tre. Det fanns bara två centiliter vodka kvar i flaska. Vi tog med den och när vi kom fram till Västra Hamnen så stängde stället.

Utanför stod en rastakille med två tjejer och huttrade mot en vägg. De bad oss komma och värma dem. Jag tryckte min kropp nära. Det blåste hårt från havet. De hade beställt en taxi och skulle åt samma håll som jag. Bakom mig höll de andra på att hamna i bråk med två killar som ville ha cigg. Jag smet iväg i en svarttaxi utan att säga något till någon.

I morse vaknade jag med ont i halsen. Tror jag håller på att bli förkyld.

lördag 28 maj 2011

Har jag varit otrogen?

För att spinna vidare lite på temat i förra inlägget så har jag försökt komma ihåg om jag själv varit otrogen någon gång. Det är så olika från relation till relation vad som räknas som otrohet. Man får inte heller glömma att även om man bestämt att ett visst beteende ska vara okej, så kan man likväl uppleva svek från sin partner.

I vår kultur är sex något särställt. Det är något magiskt, men sex kan lätt bli ett trauma, ibland inte på direkten utan långt senare.

Jag undrar varför det är en så stor grej. Varför blir man så otroligt mer ledsen om ens partner knullat med någon annan än vad man blir om ens partner är hemma hos en kompis och spelar tevespel i några timmar? Personen är ju med någon annan i båda fallen. Är det för att man är rädd att man ska förlora sin partner? Någon som kanske har ett bättre jobb och bättre status, men kanske är ful? Jag känner ofta stark oro över att tjejer jag haft ihop det med ska börja hänga med fula killar, och att jag i och med det buntas ihop i samma fack som dem. "Vet du, Lisa ligger bara med fula snubbar. Såna som ser ut som röv".
Ser jag då ut som en röv? Jag tänker mig att min mun inte liknar ett anus vanligtvis, men det händer ju att jag gör en pussmunsmin som kan mistas för ett daimkryss. Ibland spyr jag bajs också på grund av en genetisk defekt jag lider av.

Men har jag då varit otrogen någon gång? Jag tror inte det. En av mina tidigare flickvänner ville inte att vi skulle ha ett vanligt standardförhållande. Jag ville inte att hon skulle ligga med andra, så hon kom på den "smarta" lösningen att jag skulle få göra det om jag ville.

Jag tyckte det hela verkade som en mycket dålig deal. Om jag nu skulle ha legat med en annan, så hade det säkert lett till att hon också skulle kräva att få göra det.

Men jag försökte faktiskt genomföra det några gånger. Jag tänkte att det bara var en tidsfråga innan hon skulle ha vaginalsex med nån annan än mig, så jag ville förekomma henne.

Det lyckades aldrig bli mer än hångel och så runkade jag av en tjej en gång. Jag fick otroligt dåligt samvete eftersom att vi är uppfostrade till att få det i såna sammanhang.
Ganska ovärt, men kanske kan det bli till roliga serier nån gång i framtiden.

Men nog om mig. Vad jag undrar är vad ni har för favoritfärg?

torsdag 26 maj 2011

Håll tyst om din otrohet

Jag säger inte att man ska vara otrogen. Det är inget jag är för.

MEN

Om man nu är otrogen mot sin partner och inte vill förstöra sin relation till henom, så anser jag att det smartaste är att aldrig någonsin under några som helst omständigheter berätta om otroheten för henom. Det kommer bara leda till att tilliten i förhållandet tunnas ut och i längden kommer det växa till en cancer som mördar kärleken.

För om det verkligen är som många säger, att deras känslor för partnern inte ändrats av att de haft könsumgänge utanför relationen, ja vad är då poängen med att berätta om det? Hur kul är det att höra sin partner vid frukostbordet förtälja om saker som är helt obetydliga? Om jag hade en partner som berättade om tråkiga saker varje dag så skulle jag tillslut inte vilja vara ihop med denne, framförallt om en av grejerna var att hon hon sög sin kollega Mats Anderssons kuk på konferensresan till Tallin i helgen (ja, jag är fortfarande jävligt irriterad över detta, fast det var år sen). Alltså, jag vet inte om det är jag som är knäpp, men jag blir fan inte glad av att höra sånt när jag äter gröt med för mycket socker på.

En svensk tiger!

onsdag 25 maj 2011

Expanderar kroppen

Kolla morsan, jag håller på att gå upp i vikt för första gången sen jag var tolv!
Nej, det är inte gaser som putar ut från magtrakten - det är fett!!



Jag brukar sitta och klämma på det. Det är som att ta på något skumt gummi. Väldigt fascinerande.

Nu ska jag läsa Kissies blogg om hennes ätstörningar :(((

tisdag 24 maj 2011

Många går miste i dimman

Idag när jag till jobbet ankom insåg jag att Serieskolans tvåor hade sina examinationer (jag insåg detta i och med att jag kollade min mail), så jag trotsade min tidsbrist och knatade från Västra hamnen till Malmös stadsbibliotek för att checka läget.

Alla tvåor imponerade inom sina olika genrer. Det var väldigt kul att se.

Sen åt jag sallad till lunch. Jävligt sjukt, men jag har upptäckt att jag mår bättre efter att jag ätit sallad till lunch än om jag tryckt i mig den sedvanliga lunchbuffén jag brukar äta, vanligtvis innehållandes mycket kött och sås. Fan, jag har blivit så jävla tjock sen jag flyttade hit. Snart väger jag väl lika mycket som den där Kissie som jämt tjötar om hur tjöck hon är.

Det är nästan så att jag inte kan se mina revben längre. Obehagligt!!!

Hoppas allt är bra med er. Att era liv går som planerat eller åtminstone är kuligt. Om ni inte gillar kul, utan föredrar att ha det tråkigt så hoppas jag att ni har det istället. Och om ni vill ha ett jävla helvete så hoppas jag att ni har det. Alla vill ju inte ha samma saker ut ur livet. Vissa vill att livet ska vara skit. Alltså, på riktigt, jag har läst i Amelia att det till och med finns de i Värmland som vill att man ska bajsa på deras kroppar samtidigt som de kollar på TV4.
Förr i tiden kunde man rent teoretiskt ha blivit stenad för det beteendet, men som tur var så fanns inte TV4 då. Ja, nu vet jag att många av er inte tror på det jag skriver, för jag vet att flera av er läsare föddes först efter att TV4 började sina sändningar. Jag som är lite äldre kan till exempel berätta att de inte visade program hela dagarna. Först på eftermiddagen brukade de inleda med att visa ett klipp med en schimpans som kliade sig i huvudet. Varje dag. Jag vet inte om det var självironi eller om apan var vi tittare. Kanske är vi alla apor, eller kanske är vi bara släkt med apor. Jag har flera kusiner, men jag är rätt säker på att ingen av dem tillhör primaterna. Man ska således inte tro allt "forskarna" säger. De vill bara bli kända och därför säger de vad som helst. För att få uppmärksamhet. De startar bloggar där de hittar på saker. Sen mailar tjejer dem och säger att de vill träffas och så kanske de tar en kaffe och allt är fint och trevligt. De pratar om att universum kommer från ett frö och nästa gång tar de en öl tillsammans. Det blir en öl till och en till och när kvällen närmar sitt slut är deras omdöme så dåligt att de går hem och ligger med varandra som om de vore bonobo-apor. Men att man kan knulla som ett djur är inget bevis för att vi är djur. Möjligtvis att vi är furries. Dessutom dricker inte bonobo-apor öl. De är mer cider-typen.

Vi lever i en tid som för många kan te sig förvirrande. Inte för mig, för jag har energikristaller som hänger ovanför mig vart jag än går. Tack vare dem kan jag hela tiden hålla ett 100% fokus. Inga avvikelser. Framåt bara. KÖR!

Vi är alla kosmos. Tänk på det. Det vatten som du nu dricker ur ett glas kan i morgon vara en del av dig.

söndag 22 maj 2011

Lite gamla människor jag ritat





Det är roligt att rita gamla människor. De kan vara så sjukt vackra med alla linjer. Under en del av antikens Rom så brukade man lägga till skönhetsfläckar, rynkor, vårtor och liknande i porträtten för att de avporträtterade skulle se mer kompetenta ut. Idag gör vi ofta tvärtom. Allt ska photoshopas och botoxas bort. Märkligt att folk inte vill åldras med värdighet och hur de blundar för sin egna skönhet som kommer med tiden.

Min nya blogg

Egentligen har jag tänkt på det i flera år, att det vore mer praktiskt att ha en blogg som hette som jag. Som var som jag. Lite osammanhängande. Lite vad som helst. Inga krav. Blanda högt med lågt. Kanske inte uppdatera varje dag ens. Kanske bara uppdatera en gång var 37:e dag. Kanske uppdatera en gång i minuten resten av livet.
Nu är den installerad i ditt Internet i alla fall.

Till höger kan du se mitt twitter-flöde också. Vilken cool grej va? Där händer det saker nästan hela tiden.

SEXCHOCK I VETLANDA

Stor skandal!

Roger that

Längst ravinens kant gick de för att finna vägen fram till den stora blå kanoten de alltid sökt efter.