fredag 30 september 2011

Vada ut i ingentinget

Sen mitt ex helt bröt med mig i och med att pappa dog så tappade jag lusten. Det där suget som man har att åstadkomma något. Jag vet inte om det är det som är depression, men jag känner inget för något. Inget är kul. Det är som ett jämnt streck allt. Jag förstår inte poängen eller meningen.

Vi ska alla dö, så jag har ingen större lust att ta mitt liv just nu. Låt oss säga att jag lever till att jag är 79. Det är ändå mindre än en loska i havet om du jämför med evigheten vi alla inte kommer finnas till i. Att hålla ut i 49 år till i denna tillvaro av menlöshet borde ändå de flesta klara av.