tisdag 20 september 2011

Om natten

Jag vet inte. Eller så här, ibland innan jag ska sova så börjar jag undra varför jag inte kan få förhållanden att hålla. Tidigare tyckte jag att jag ändå hade haft ganska långa förhållanden. Tre stycken som varit mellan två och tre år. De två första har efter mig varit tillsammans med sina nya pojkvänner i 8 respektive 4 år och båda väntar barn. Det var som att jag tänkte att de inte skulle vara ihop så länge. Att de inte skulle skaffa barn med den efter mig, utan lattja runt så som jag gjort. Inte att jag missunnar dem lycka. Jag tycker på riktigt att det är fantastiskt att de lyckats med kärleken.

Jag var och fikade med en av dem för ett tag sen, och jag försökte fiska lite efter ifall hon hade någon tanke om varför det inte höll mellan oss. Hon svarade att hon aldrig ens brukade tänka på att vi varit tillsammans. Det vi hade haft spelade ingen roll längre för henne.

Det kändes som att jag halkat efter på något vis. Jag kände mig så otroligt ocool när hon sa de där sakerna. Som en loser i livet. Jag är mellan barer hela tiden. Ständigt nya tjejer. Ingen fastnar. Det är konstigt. Jag är ändå en intelligent människa. Jag borde kunna klura ut det.

Jag har den senaste tiden bara träffat tjejer som jag som yngre trodde att jag aldrig skulle kunna få. Otroligt vackra och smarta. Såna som killar på Flashback skulle kunna döda för.

För någon månad sedan sov en av dem i min säng efter att vi hade haft sex. Hon låg vänd mot mig och jag försökte titta på henne genom natten. Först kände jag mig alldeles varm inombords för det har varit en alldeles för lång tid med ryggar.

Sen slog det mig att jag fortfarande inte kan få tjejer som henne. Vi bor i samma stad men ses aldrig längre. Hon är kär i en annan och det är fantastiskt.