lördag 4 juni 2011

Nu när vi inte längre är vi

Jag försöker minnas första gången jag kysste dig. Det är inte ens svårt.
Det var i min hall i Hornstull. Du hade tagit på dig din kappa och skulle gå.

Jag fick lite panik och tog tag i din midja med båda händerna och drog dig mot mig.

Ni vet storyn. Den är så lika för så många. Men ändå, det var bara du och jag där just då. Ingen publik som tittade på när vi spelade upp en gammal bekant scen.

Jag ville inte att du skulle gå och inte du heller egentligen.

Vi kom aldrig någonsin längre än till den där hallen under de här åren.
Jag kunde inte släppa in någon.
Länge trodde jag att det var för att jag kanske inte var något mer.
Att jag knappt fanns.

Jag känner att jag andas och jag märker när jag har ont i magen.