tisdag 7 juni 2011

Jämställdheten leder till depression

Det är ju så rent krasst. Det finns för många män. Överlag finns det ju för många människor sammanlagt, så klart.

Men vårt kollektiva behov som art när det gäller män är inte så stort att vi behöver 50 procent män. En kvinna behöver inte en man. En man behöver flera kvinnor.

Ja, alltså, en man kan ju befrukta flera kvinnor under samma tidsperiod. En kvinna kan inte vänta biologiska barn med flera män samtidigt.

Forskning visar dessutom på att män i högre grad än kvinnor tar livet av sig, lider av depression och är mer aggressiva. Allt detta beror på att de måste hålla sig till en kvinna, eller i värsta fall ingen alls. I Kina där man haft enbarnspolitik länge har många valt att ha en son. Det har resulterat i att det går sju män per kvinna. Staten har upprättat särskilda onaniskolor och onaniklubbar för ensamma män för att försöka lindra deras sexuella frustration, men alla ni som provat onani vet att det inte är samma sak som den äkta varan, som att vara med en varm och öm kvinna.

Man har gjort studier som visar på att i kulturer där en man får ha flera fruar är mindre våldsamma än vår. Man producerar inte ens lika många våldsskildringar i sina böcker eller filmer eller annan media. Pojkarna uppfostras inte till att bli små krigare som våra pojkar, utan deras mer mjuka sidor uppmuntras. Allt för att kunna hantera att leva med flera kvinnor som vuxna.

Kollektivt måste vi göra en radikal förändring. Från politiskt håll måste vi börja styra så att inte fler pojkar föds på ett tag. Könsfördelningen globalt sett bör ligga på 30% män och 70% kvinnor.

Vi kommer se många fördelar med detta. Den globala uppvärmningen kommer att minska, eftersom män står för mer metangasutsläpp än kvinnor (vi fiser mer), män kör större bilar än kvinnor som ger mer utsläpp och kvinnor skövlar inte regnskogarna eftersom deras fysik inte klarar det tunga skogsarbetet.

Det handlar helt enkelt om vår planets överlevnad.