lördag 18 juni 2011

30-åring slappt rånad i Malmö

Shit asså.

Vi hade någon vag plan om att röja igår, men jag tänkte att det gör vi ju varje helg. På något vis lyckades vi ändå toppa röjet. Det blev det mesta röjet jag röjt på flera år.

Helt plötsligt upptäckte jag att det var ljust ute och att alla mina kompisar hade åkt iväg i olika märkliga taxis. Själv stod jag där i ett industriområde.

Jag började gå hemåt på en smal trottoar mellan industrifasader och trasiga bilar. Längre ner såg jag ett gäng snubbar stå och dividera. En av dem går plötsligt in på trottoaren framför mig och direkt tänker jag, "Okej, han tänker råna mig. Om han inte drar kniv så kommer jag inte gå med på det" (jag har inte ännu bestämt mig om det var orimligt att tänka så, kanske borde man bara ge iväg sina prylar till första bästa snubbe som vill ha dem, men just då ville jag inte det).

Han frågade om jag hade en tändare på engelska. Det hade jag inte. Jag sa att han kunde få en cigg. Det ville han inte ha. Istället tog han tag i mig och vi började dansa. I tumulten så kände jag hans hand i min ficka. Han grävde efter en plånbok, men fick bara ett dåligt grepp om mitt busskort. Jag hade som tur var på mig mina jobbigaste Cheap Mondays som jag själv tycker är askrångliga för det är omöjligt att fiska upp nycklar och grejer ur dess fickor. Han gav upp av nån anledning. Kanske åkte snuten förbi för jag hade sett en bil bara fem minuter tidigare. Jag vet ärligt talat inte varför han la av. Han hade typ fem polare precis i närheten och jag var ensam, jävligt dragen och trött. Det var inte ens som att jag åkte på ordentligt med spö. Brottningen var rätt slapp. Han var nog stenad.

Resten av promenaden hem gick ut på att jag hela tiden kollade mina fickor. Det var svårt att fatta att jag hade allt kvar.

Väl hemma somnade jag som en prins och vaknade nu tre timmar senare med en sprängande huvudvärk. Jävligt bakiskåt också.
De la gött, med andra ord.